Investor's wiki

Grundläggande balans

Grundläggande balans

Vad Àr grundlÀggande balans?

Bassaldo Àr ett ekonomiskt mÄtt pÄ betalningsbalansen som kombinerar bytesbalansen och kapitalbalansen. Bytesbalansen visar nettobeloppet av ett lands inkomst om den har överskott, eller utgifterna om den har underskott. Kapitalkontot registrerar nettoförÀndringen i Àgande av utlÀndska tillgÄngar. Grundsaldot kan anvÀndas för att visa den sannolika trenden i ett lands betalningsbalans.

FörstÄ grundlÀggande balans

Ekonomer anvÀnder grundbalansen för att bestÀmma lÄngsiktiga trender i ett lands betalningsbalans. Liksom betalningsbalansen Àr grundbalansen inritad övertid för att ge beslutsfattare en tydligare uppfattning om deras nations nuvarande position i termer av globala inflöden och utflöden.

Grundbalansen Àr mindre kÀnslig för kortsiktiga fluktuationer i rÀntor eller vÀxelkurser och den innehÄller internationella investeringsfluktuationer frÄn kapitalkontot, vilket gör den mer kÀnslig för lÄngsiktiga förÀndringar i en nations produktivitet.

Ekonomer anvÀnder grundbalansen för en given period för att bestÀmma förhÄllandet mellan mÀngden pengar som kommer in i landet och mÀngden pengar som flödar ut till andra lÀnder.

Generellt sett Àr lÀnder mer benÀgna att ta in mer pengar Àn de skickar ut i vÀrlden, men i praktiken kan detta orsaka överhettningsrisker och kraftig inflation pÄ kort sikt. IstÀllet vill de flesta ekonomisk-politiska rÄdgivare se en grundlÀggande balans inom ett snÀvt intervall, varken skapa ett betydande överskott eller underskott.

Hantera grundlÀggande balans i en ekonomi

Naturligtvis kan det ibland vara vÀldigt olika vad politikerna vill ha och vad politikerna driver pÄ. Det finns definitivt en tendens att se utflöden som mer av ett problem Àn inflöden. Om grundbalansen hamnar för lÄngt utanför intervallet, kan regeringar ingripa för att ÄterstÀlla intervallet. Beroende pÄ hur den inhemska marknaden fungerar har regeringar olika verktyg för att korrigera den grundlÀggande balansen.

För att bromsa inflödet av kapital kan en nation införa regulatoriska kontroller mot utlĂ€ndska investeringar. Till exempel kan en lag skrivas som sĂ€ger att alla företag som Ă€r verksamma i landet mĂ„ste Ă€gas till minst 51 % av inhemska aktieĂ€gare. Dessa typer av regler tenderar att skrĂ€mma bort eller Ă„tminstone bromsa globalt investeringskapital eftersom det antyder en mindre Ă€n l aissez-faire regering. Återigen Ă€r kontroller mot inflöden mindre vanliga Ă€n kontroller mot utflöden.

NÀr det gÀller kapitalutflöden kan lÀnder anvÀnda kapitalkontroller för att begrÀnsa hur mycket som kan överföras internationellt. Att ta det steget ses dock som en extrem reaktion som ska anvÀndas i kristider snarare Àn som svar pÄ en dÄlig basbalans.

Det finns mÄnga andra politiska verktyg som anvÀnds innan man regelbundet reglerar vad medborgarna kan göra med sina pengar. Dessa strÀcker sig frÄn att tillhandahÄlla skattefördelaktig status till inhemska investeringar till att helt enkelt krÀva en högre nivÄ av granskning av finansinstitutioner av utgÄende transaktioner. Med denna blandning av incitament och friktion kan regeringar subtilt pÄverka allmÀnheten att behÄlla mer pengar hemma.

Som sagt, om inhemska investeringar underpresterar, kommer pengarna vanligtvis hitta sin vÀg till bÀttre avkastning oavsett vad regeringen vill.

##Höjdpunkter

– De flesta ekonomer vill se en grundbalans nĂ€ra noll, men regeringar tenderar att gilla mer inflöden Ă€n utflöden.

– NĂ€r den grundlĂ€ggande balansen hamnar för lĂ„ngt utanför grĂ€nserna kan regeringar anvĂ€nda en blandning av politiska verktyg och förordningar för att försöka fĂ„ den tillbaka i linje.

  • Grundbalansen Ă€r ett mĂ„tt pĂ„ in- och utflöden som tar hĂ€nsyn till kapital och bytesbalans.