Grundläggande balans

Vad är grundläggande balans?

Bassaldo är ett ekonomiskt mått på betalningsbalansen som kombinerar bytesbalansen och kapitalbalansen. Bytesbalansen visar nettobeloppet av ett lands inkomst om den har överskott, eller utgifterna om den har underskott. Kapitalkontot registrerar nettoförändringen i ägande av utländska tillgångar. Grundsaldot kan användas för att visa den sannolika trenden i ett lands betalningsbalans.

Förstå grundläggande balans

Ekonomer använder grundbalansen för att bestämma långsiktiga trender i ett lands betalningsbalans. Liksom betalningsbalansen är grundbalansen inritad övertid för att ge beslutsfattare en tydligare uppfattning om deras nations nuvarande position i termer av globala inflöden och utflöden.

Grundbalansen är mindre känslig för kortsiktiga fluktuationer i räntor eller växelkurser och den innehåller internationella investeringsfluktuationer från kapitalkontot, vilket gör den mer känslig för långsiktiga förändringar i en nations produktivitet.

Ekonomer använder grundbalansen för en given period för att bestämma förhållandet mellan mängden pengar som kommer in i landet och mängden pengar som flödar ut till andra länder.

Generellt sett är länder mer benägna att ta in mer pengar än de skickar ut i världen, men i praktiken kan detta orsaka överhettningsrisker och kraftig inflation på kort sikt. Istället vill de flesta ekonomisk-politiska rådgivare se en grundläggande balans inom ett snävt intervall, varken skapa ett betydande överskott eller underskott.

Hantera grundläggande balans i en ekonomi

Naturligtvis kan det ibland vara väldigt olika vad politikerna vill ha och vad politikerna driver på. Det finns definitivt en tendens att se utflöden som mer av ett problem än inflöden. Om grundbalansen hamnar för långt utanför intervallet, kan regeringar ingripa för att återställa intervallet. Beroende på hur den inhemska marknaden fungerar har regeringar olika verktyg för att korrigera den grundläggande balansen.

För att bromsa inflödet av kapital kan en nation införa regulatoriska kontroller mot utländska investeringar. Till exempel kan en lag skrivas som säger att alla företag som är verksamma i landet måste ägas till minst 51 % av inhemska aktieägare. Dessa typer av regler tenderar att skrämma bort eller åtminstone bromsa globalt investeringskapital eftersom det antyder en mindre än l aissez-faire regering. Återigen är kontroller mot inflöden mindre vanliga än kontroller mot utflöden.

När det gäller kapitalutflöden kan länder använda kapitalkontroller för att begränsa hur mycket som kan överföras internationellt. Att ta det steget ses dock som en extrem reaktion som ska användas i kristider snarare än som svar på en dålig basbalans.

Det finns många andra politiska verktyg som används innan man regelbundet reglerar vad medborgarna kan göra med sina pengar. Dessa sträcker sig från att tillhandahålla skattefördelaktig status till inhemska investeringar till att helt enkelt kräva en högre nivå av granskning av finansinstitutioner av utgående transaktioner. Med denna blandning av incitament och friktion kan regeringar subtilt påverka allmänheten att behålla mer pengar hemma.

Som sagt, om inhemska investeringar underpresterar, kommer pengarna vanligtvis hitta sin väg till bättre avkastning oavsett vad regeringen vill.

##Höjdpunkter

– De flesta ekonomer vill se en grundbalans nära noll, men regeringar tenderar att gilla mer inflöden än utflöden.

– När den grundläggande balansen hamnar för långt utanför gränserna kan regeringar använda en blandning av politiska verktyg och förordningar för att försöka få den tillbaka i linje.

• Grundbalansen är ett mått på in- och utflöden som tar hänsyn till kapital och bytesbalans.