Elinor Oström

Elinor Ostrom var en statsvetare som 2009 blev den första kvinnan någonsin att ta emot det prestigefyllda Nobels minnespris i ekonomiska vetenskaper,. tillsammans med ekonomen Oliver Williamson. Ostrom tilldelades utmärkelsen för sin forskning som analyserar ekonomisk styrning, med fokus på att hantera begränsade gemensamma poolresurser inom ett samhälle. Dessa ändliga resurser kallas "vanliga".

##Tidigt liv och utbildning

Elinor Claire Awan föddes i augusti. 7, 1933, i Los Angeles, Kalifornien, levde i 78 år tills hon dog i bukspottkörtelcancer den 12 juni 2013. Hon studerade statsvetenskap på college och tog examen från University of California, Los Angeles med en Ph.D. 1965, två år efter att ha gift sig med sin man, politisk ekonom Vincent Ostrom.

Ostrom började sin akademiska karriär vid Indiana University. Under åren flyttade hon uppåt, började som biträdande professor innan hon så småningom befordrades till rollen som Arthur F. Bentley professor i statsvetenskap och medledare för workshopen i "Political Theory and Policy Analysis".

Ostrom, känd som "Lin" för sin familj, vänner och kollegor, var också grundare av Center for the Study of Institutional Diversity vid Arizona State University.

Anmärkningsvärda prestationer

Elinor Ostrom publicerade flera böcker under sin karriär, inklusive Governing the Commons (1990), Understanding Institutional Diversity (2005) och *Working Together: Collective Action, the Commons och Multiple Methods in Practice * (2010).

Ostrom bidrog mycket till området för statsvetenskap, även om det var hennes prisbelönta vetenskapliga arbete som visar hur samhällen framgångsrikt kan dela gemensamma resurser,. såsom vattendrag, boskapsbete och skogar, genom kollektiva äganderätter som bäst definierade hennes arv.

Konventionell ekonomisk visdom sa att egendom som är kommunalt ägd tenderade att misskötas, ett fenomen som kallas " allmänningens trauma ". Ostrom kunde avfärda denna populära teori, som ursprungligen skisserades av ekologen Garrett Hardin, och dokumenterade många platser runt om i världen där samhällen framgångsrikt har samarbetat för att styra gemensamma resurser och säkerställa att de förblir livskraftiga för nuvarande och framtida invånare.

2012 dök Ostrom upp på tidningen Times lista över de 100 mest inflytelserika personerna i världen.

Hardin ansåg att gemensamma resurser borde ägas av regeringen eller delas upp i privatägda partier för att förhindra att de utarmas. Genom sina studier visade Ostrom att så inte alltid är fallet, och visar att när en resurs delas kan dess användare fastställa regler för dess användning och ta hand om den på sätt som är både ekonomiskt och miljömässigt hållbara utan någon reglering från centrala myndigheter eller privatisering.

Teori om kollektiv handling

Baserat på hennes omfattande forskning utvecklade Ostrom åtta principer för framgångsrik förvaltning av gemensamma resurser genom kollektiva åtgärder.

1. Definiera tydliga gränser för den gemensamma resursen: Till exempel bör grupper som får tillgång till den gemensamma resursen vara tydligt definierade.

2. Regler som styr användningen av gemensamma resurser bör passa lokala behov och förhållanden: Regler bör fastställas av lokala berörda parter.

3. Så många användare av resursen som möjligt bör delta i att fatta beslut om användning: Människor är mer benägna att följa reglerna som de har hjälpt till att skapa.

4. Användning av gemensamma resurser måste övervakas: Användare av resursen måste göras ansvariga för att inte följa definierade regler och gränser.

5. Sanktioner för överträdare av de definierade reglerna bör graderas: Istället för ett omedelbart förbud mot tillgång till resursen, utsätts överträdare först för ett system med varningar, böter och informella anseendekonsekvenser.

6. Konflikter bör lösas enkelt och informellt: Låg kostnad tvistlösning angående resursen som uppmuntrar efterlevnad.

7. ** Myndigheter på högre nivå erkänner resursanvändarnas etablerade regler och självstyre**: Regeringar eller andra territoriella myndigheter bör helst erkänna och backa upp, eller åtminstone inte undergräva, kollektiva åtgärdsavtal, institutioner och konfliktlösning.

8. Gemensam resursförvaltning bör beakta regional resursförvaltning: Ansvaret för att styra de regionala resurserna bör utgå från den minsta lokala nivån och omfatta hela det sammanlänkade systemet, till exempel vid förvaltning av en regional vattenväg.

Poängen

Elinor Ostrom skrev historia 2009 när hon blev den första kvinnan att vinna Nobelpriset i ekonomisk vetenskap. Hennes flera böcker och teorier hjälpte till att etablera idéerna om hur egendom kan förvaltas utan behov av en central myndighet. Hennes forskning utmanade etablerade idéer och visade att lokala samhällen kan hantera delade naturresurser.

##Höjdpunkter

• Ostrom tilldelades utmärkelsen för sin forskning som analyserar ekonomisk styrning, med fokus på att hantera ändliga resurser, kallade "allmänna", inom ett samhälle.

• Professorn vid Indiana University visade att gemensamma poolresurser effektivt kan hanteras kollektivt, utan statlig eller privat kontroll.

– Elinor Ostrom var en statsvetare som skrev historia 2009 och blev den första kvinnan att vinna det prestigefyllda Nobels minnespris i ekonomisk vetenskap.

##FAQ

Varför vann Elinor Ostrom Nobelpriset?

Elinor Ostrom vann Nobelpriset i ekonomisk vetenskap för "sin analys av ekonomisk styrning, särskilt allmänningen." Hon visade framgångsrikt att lokala resurser framgångsrikt kan förvaltas av de som direkt använder dem, lokalsamhällena, och att ett behov av en central myndighet inte är nödvändigt. Denna teori stred emot allmän praxis.

Vad heter workshopen som Elinor Ostrom och hennes man skapade?

Elinor Ostrom och hennes man skapade en workshop vid Indiana University som heter "Political Theory and Policy Analysis." Workshopens fokus ligger på teori och hur den förhåller sig till policyrelaterad forskning.

Vad var Elinor Ostroms teori?

Elinor Ostroms teori menade att lokalsamhällen är bäst på att förvalta sina naturresurser eftersom de är de som använder dem och att all reglering av resursanvändning bör ske på lokal nivå, till skillnad från en högre central myndighet som gör det. inte ha direkt interaktion med resurserna.