Carbon Credit

Vad är en koldioxidkredit?

En koldioxidkredit är ett tillstånd som tillåter ägaren att släppa ut en viss mängd koldioxid eller andra växthusgaser. En kredit tillåter utsläpp av ett ton koldioxid eller motsvarande i andra växthusgaser.

Koldioxidkrediten är hälften av ett så kallat " cap-and-trade "-program. Företag som förorenar tilldelas krediter som gör att de kan fortsätta att förorena upp till en viss gräns. Den gränsen sänks med jämna mellanrum. Under tiden kan företaget sälja eventuella onödiga krediter till ett annat företag som behöver dem.

Privata företag får därmed dubbelt incitament att minska utsläppen av växthusgaser. För det första måste de spendera pengar på extra krediter om deras utsläpp överstiger taket. För det andra kan de tjäna pengar genom att minska sina utsläpp och sälja sina överskjutande utsläppsrätter.

Förstå en koldioxidkredit

Det slutliga målet med koldioxidkrediter är att minska utsläppen av växthusgaser till atmosfären. Som nämnts representerar en koldioxidkredit rätten att släppa ut växthusgaser motsvarande ett ton koldioxid. Enligt Miljöförsvarsfonden motsvarar det en körning på 2 400 mil när det gäller koldioxidutsläpp.

Företag eller nationer tilldelas ett visst antal krediter och kan handla med dem för att hjälpa till att balansera de totala globala utsläppen. "Eftersom koldioxid är den huvudsakliga växthusgasen", konstaterar FN, "talar folk helt enkelt om handel med kol."

Avsikten är att minska antalet krediter över tid och på så sätt uppmuntra företag att hitta innovativa sätt att minska utsläppen av växthusgaser.

Carbon Credits idag

Cap-and-trade-program är fortfarande kontroversiella i USA. Elva stater har dock antagit sådana marknadsbaserade metoder för att minska växthusgaser, enligt Center for Climate and Energy Solutions. Av dessa är 10 nordöstra stater som gick samman för att gemensamt attackera problemet genom ett program som kallas Regional Greenhouse Gas Initiative (RGGI).

Kaliforniens Cap-and-Trade-program

Delstaten Kalifornien initierade sitt eget cap-and-trade-program 2013. Reglerna gäller delstatens stora elkraftverk, industrianläggningar och bränsledistributörer.

Staten hävdar att dess program är det fjärde största i världen efter EU:s, Sydkoreas och den kinesiska provinsen Guangdong.

cap-and-trade-systemet beskrivs ibland som ett marknadssystem. Det vill säga att det skapar ett bytesvärde för utsläppen. Dess förespråkare hävdar att ett cap-and-trade-program erbjuder ett incitament för företag att investera i renare teknik för att undvika att köpa tillstånd som kommer att öka i kostnad varje år.

US Clean Air Act

USA har reglerat luftburna utsläpp sedan antagandet av US Clean Air Act från 1990, som krediteras som världens första cap-and-trade-program (även om det kallade caps "allowances").

Programmet är krediterat av Environmental Defense Fund för att avsevärt minska utsläppen av svaveldioxid från koleldade kraftverk, orsaken till det ökända "sura regnet" på 1980-talet.

Worldwide Carbon Credit Initiatives

FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) utvecklade ett förslag om koldioxidkrediter för att minska de globala koldioxidutsläppen i ett avtal från 1997 som kallas Kyotoprotokollet. Avtalet satte bindande utsläppsminskningsmål för de länder som undertecknade det. En annan överenskommelse, känd som Marrakechöverenskommelserna, fastställde reglerna för hur systemet skulle fungera.

Kyotoprotokollet delade upp länder i industri- och utvecklingsekonomier. Industrialiserade länder, gemensamt kallade Annex 1, verkade på sin egen marknad för handel med utsläppsrätter. Om ett land släppte ut mindre än sin målmängd av kolväten,. skulle det kunna sälja sina överskottskrediter till länder som inte uppnådde sina Kyoto-mål, genom ett utsläppsminskningsköpavtal (ERPA).

Den separata mekanismen för ren utveckling för utvecklingsländer utfärdade koldioxidkrediter som kallas Certified Emission Reduction (CER). En utvecklingsnation skulle kunna få dessa krediter för att stödja initiativ för hållbar utveckling. Handeln med CER skedde på en separat marknad.

Kyotoprotokollets första åtagandeperiod avslutades 2012. USA hade redan hoppat av 2001.

Parisklimatavtalet

Kyotoprotokollet reviderades 2012 i ett avtal som kallas Doha-tillägget, som ratificerades i oktober 2020, där 147 medlemsländer har "deponerat sitt godkännandeinstrument".

Mer än 190 nationer skrev under på Parisavtalet från 2015, som även fastställer utsläppsstandarder och tillåter handel med utsläppsrätter. USA hoppade av 2017 men anslöt sig sedan till avtalet igen i januari 2020 under president Joe Biden.

Parisavtalet, även känt som Paris Climate Accord, är ett avtal mellan ledarna i över 180 länder för att minska utsläppen av växthusgaser och begränsa den globala temperaturökningen till under 2 grader Celsius (3,6 F) över förindustriella nivåer till år 2100.

Klimatmötet i Glasgow COP26

Förhandlare vid toppmötet i november 2021 ingick en överenskommelse där nästan 200 länder genomförde artikel 6 i Parisavtalet från 2015, vilket gör det möjligt för nationer att arbeta mot sina klimatmål genom att köpa kompenserade krediter som representerar utsläppsminskningar från andra länder. Förhoppningen är att avtalet uppmuntrar regeringar att investera i initiativ och teknik som skyddar skogar och bygga teknisk infrastruktur för förnybar energi för att bekämpa klimatförändringarna.

Till exempel flaggade Brasiliens chefsförhandlare vid toppmötet, Leonardo Cleaver de Athayde, att det skogsrika sydamerikanska landet planerade att bli en stor handlare av koldioxidkrediter. "Det borde stimulera investeringar och utveckling av projekt som kan ge betydande utsläppsminskningar", sa han till Reuters.

Flera andra bestämmelser i överenskommelsen inkluderar nollskatt på bilateral handel med offset mellan länder och annullering av 2 % av de totala krediterna, som syftar till att minska de totala globala utsläppen. Dessutom kommer 5 % av intäkterna från offset att placeras i en anpassningsfond för utvecklingsländer för att hjälpa till att bekämpa klimatförändringarna. Förhandlare kom också överens om att överföra offset som registrerats sedan 2013, vilket gör att 320 miljoner krediter kan komma in på den nya marknaden.

Höjdpunkter

– Koldioxidkrediter utarbetades som en mekanism för att minska utsläppen av växthusgaser.

– Företag får ett visst antal poäng, som minskar med tiden. De kan sälja eventuella överskott till ett annat företag.

– Koldioxidkrediter skapar ett monetärt incitament för företag att minska sina koldioxidutsläpp. De som inte enkelt kan minska utsläppen kan fortfarande fungera, till en högre ekonomisk kostnad.

• Förhandlare vid klimattoppmötet i Glasgow COP26 i november 2021 enades om att skapa en global marknad för handel med koldioxidkrediter.

– Koldioxidkrediter är baserade på "cap-and-trade"-modellen som användes för att minska svavelföroreningarna på 1990-talet.

Vanliga frågor

Hur stor är kolkreditmarknaden?

Uppskattningarna av storleken på koldioxidkreditmarknaden varierar kraftigt, på grund av de olika reglerna på varje marknad och andra geografiska distinktioner. Den frivilliga koldioxidmarknaden, som till stor del består av företag som köper koldioxidkompensationer av CSR- skäl, hade ett uppskattat värde på 1 miljard dollar 2021, enligt vissa siffror. Marknaden för efterlevnadskrediter, relaterade till regulatoriska koldioxidtak, är avsevärt större, med uppskattningar som sträcker sig så högt som 272 miljarder dollar för år 2020.

Var kan du köpa koldioxidkrediter?

Det finns flera privata företag som erbjuder koldioxidkompensation till företag eller individer som vill minska sitt nettoutsläpp av koldioxid. Dessa avdrag representerar investeringar eller bidrag till skogsbruk eller andra projekt med negativt koldioxidavtryck. Köpare kan också köpa omsättbara krediter på en koldioxidbörs som New York-baserade Xpansive CBL eller Singapores AirCarbon Exchange.

Hur mycket kostar en kolkredit?

Koldioxidkrediter har olika priser, beroende på plats och marknad där de handlas. Under 2019 var det genomsnittliga priset för koldioxidkrediter 4,33 USD per ton. Denna siffra steg till så mycket som 5,60 USD per ton 2020 innan den satte sig till ett genomsnitt på 4,73 USD följande år.