Resurs förbannelse

Vad är resursförbannelsen?

Resursförbannelsen är en term som används för att beskriva en paradoxal situation där ett land underpresterar ekonomiskt, trots att det är hem för värdefulla naturresurser. Resursförbannelsen kan också kallas för resursfällan eller överflödets paradox.

Det finns många potentiella förklaringar till detta fenomen, men generellt sett tros det bero på att alltför mycket av landets kapital och arbetskraft är koncentrerat till bara ett fåtal resursberoende branscher. Genom att misslyckas med att göra tillräckliga investeringar i andra sektorer kan länder bli sårbara för nedgångar i råvarupriser, vilket leder till långsiktig ekonomisk underprestation.

Hur resursförbannelsen fungerar

Resursförbannelsen, eller resursfällan, är en paradoxal situation där länder med ett överflöd av icke-förnybara naturresurser upplever stagnerande ekonomisk tillväxt eller till och med ekonomisk nedgång. Resursförbannelsen uppstår främst när ett land börjar fokusera alla sina produktionsmedel på en enda industri, såsom gruvdrift eller oljeproduktion, och försummar investeringar i andra större sektorer.

Ibland kan resursförbannelsen också vara ett resultat av korruption i regeringen. Om en stor del av den nationella rikedomen är koncentrerad till bara ett fåtal branscher, kan regeringen missbruka sina reglerande befogenheter, till exempel genom att tilldela värdefulla kontrakt baserade på mutor. Om för mycket arbetskraft och kapital flödar in i bara en liten handfull sektorer kan det försvaga resten av ekonomin och skada landet totalt sett.

Länder med mer diversifierade ekonomier tenderar att klara globala ekonomiska cykler bättre än länder med koncentrerade ekonomier.

Denna typ av observeras ofta i utvecklingsekonomier som nyligen har upptäckt stora problem med naturresurser. När en naturresurs väl har upptäckts tenderar tillgängligt investeringskapital att dras till denna industri.

Den nya industrin blir en källa till ekonomisk tillväxt och relativt ekonomiskt välstånd, erbjuder attraktiva löner och uppmuntrar medborgarna att investera sina besparingar i den nya industrin. På lång sikt kan denna dynamik leda till att länder blir mycket beroende av priset på just den varan,. vilket i efterhand gör det svårt att fortsätta utveckla ekonomin.

Verkliga exempel på resursförbannelsen

Tänk på fallet med Angola. Angola ligger på södra Afrikas västkust och är hem för cirka 30 miljoner medborgare. Dess ekonomi är dock starkt råvaruberoende, med oljeprodukter som står för ungefär 90 % av landets export.

Angolas ekonomi är extremt sårbar för alla stora eller varaktiga nedgångar i oljepriset, eftersom praktiskt taget hela landets rikedom är beroende av denna ena sektor. I denna mening kan Angola ha blivit "förbannat" av sina stora oljereserver.

Ett annat land som är starkt beroende av att sälja olja till andra nationer är Saudiarabien. Lyckligtvis, till skillnad från Angola, har Saudiarabien vidtagit åtgärder för att stadigt diversifiera sin ekonomi bort från råoljeexport. 2010 stod råolja för 75 % av Saudiarabiens totala export. Snabbspola framåt till 2018 och denna siffra hade sjunkit till drygt 55 %.

Under de mellanliggande åren lyckades Saudiarabien öka sin export av olika tillverkade varor som är relaterade till råolja men som ligger längre upp i värdekedjan. Genom att göra det kunde Saudiarabien minska sitt beroende av råolja och ta steg mot att utveckla sin ekonomi, vilket gjorde landet mindre sårbart för resursförbannelsen.

##Höjdpunkter

– Angola och Saudiarabien lider båda av resursförbannelsen, även om Saudiarabien har haft framgångar med att diversifiera sig de senaste åren.

– Resursförbannelsen syftar på länder som underpresterar ekonomiskt, trots att de drar nytta av värdefulla naturresurser.

– Det uppstår främst när ett land fokuserar alla sina produktionsmedel på en resursberoende sektor.

– Det kan leda till att man blir väldigt beroende av priset på en viss vara, vilket gör det svårt att fortsätta utveckla ekonomin.