Undersysselsättning Jämvikt
Vad är undersysselsättningsjämvikt?
Undersysselsättningsjämvikt, även kallat undersysselsättningsjämvikt eller under full sysselsättningsjämvikt, är ett tillstånd där sysselsättningen i en ekonomi kvarstår under full sysselsättning och ekonomin har gått in i ett jämviktstillstånd som upprätthåller en arbetslöshetsgrad över vad som anses önskvärt. I detta tillstånd förblir arbetslösheten konsekvent över den naturliga arbetslöshetsgraden eller icke-accelererande inflationstakt för arbetslösheten (NAIRU) eftersom det aggregerade utbudet och den samlade efterfrågan är i balans vid en punkt under full potentiell produktion. En ekonomi som sätter sig i en undersysselsättningsjämvikt är hur keynesiansk teori förklarar förekomsten av en ihållande depression i en ekonomi.
Termen "undersysselsättning" i denna mening syftar helt enkelt på det faktum att den totala sysselsättningen är under nivån för full sysselsättning. Undersysselsättning i sig är en distinkt term som syftar på anställda arbetare som arbetar färre timmar än de skulle vilja eller i jobb som kräver lägre kompetens (och ofta kommer med lägre lön) än vad deras utbildningsnivå och erfarenhet skulle indikera. Undersysselsättning kan inkluderas som en komponent i den allmänna arbetslösheten, men är annars inte relaterad till begreppet undersysselsättningsjämvikt, även om dessa två användningsområden ofta felaktigt blandas ihop med dem som inte är bekanta med ekonomi.
Förstå undersysselsättningsjämvikt
En ekonomi i långsiktig jämvikt är en som sägs uppleva full sysselsättning. När en ekonomi är under full sysselsättning producerar den inte vad den skulle ha gjort om den hade full sysselsättning. Detta tillstånd av undersysselsättning innebär att det finns ett gap mellan faktisk och potentiell produktion i ekonomin.
I keynesiansk makroekonomisk teori, när en ekonomi, av någon anledning, hamnar i en recession från ett tillstånd av full sysselsättning, kan den sedan fastna i en ihållande situation där den hittar en ny balans mellan aggregerat utbud och aggregerad efterfrågan med en lägre total volym av produktionen. Den ursprungliga keynesianska förklaringen till detta kretsade kring tanken att osäkerhet och rädsla i spåren av en lågkonjunktur kunde få företag och investerare att minska sin investeringsnivå till förmån för att hålla kontanter eller andra likvida tillgångar mer eller mindre permanent.
Denna minskning av investeringarna skulle leda till både en minskning av den samlade efterfrågan på grund av minskade investeringsutgifter för kapitalvaror och en minskning av det samlade utbudet när sysselsättningsnivån och den allmänna produktionen sjönk. Som ett resultat skulle ekonomin inte studsa tillbaka och återhämta sig från en tillfällig lågkonjunktur, utan skulle kunna sätta sig i ett stadigt tillstånd av förhöjd arbetslöshet när den aggregerade efterfrågan och det samlade utbudet nådde en ny jämvikt vid en lägre nivå av produktion och sysselsättning.
Denna teori står i motsats till andra, såsom Walrasian allmän jämvikt,. som tyder på att ekonomin genom justering av priser och agerande av entreprenörer som söker möjligheter kommer att anpassa sig tillbaka mot jämvikt vid full sysselsättning (minus en viss naturlig arbetslöshet) när lågkonjunkturen och dess tillhörande negativa reala och finansiella chocker har passerat. Keynes bestred dessa teorier, och senare keynesianska ekonomer kom med ytterligare förklaringar till varför marknaderna kanske inte anpassar sig tillbaka mot full sysselsättning efter en lågkonjunktur, som idén om prisfasthet. Förespråkare för keynesiansk ekonomi föreslår att en lösning på ett undersysselsättningsjämviktstillstånd är en finanspolitik med underskottsutgifter och, i mindre utsträckning, penningpolitik för att stimulera ekonomin.
Undersysselsättning vs undersysselsättning Jämvikt
Termen "undersysselsättning" syftar på en typ av underutnyttjande av arbetskraft där en arbetare är anställd, men inte producerar på sin fulla potential eller arbetar så mycket som de skulle vilja. Undersysselsatta arbetare kanske arbetar i deltidsjobb när de föredrar att arbeta heltid eller kanske arbetar i lågkvalificerade, lågproduktiva jobb samtidigt som de har mer avancerade färdigheter, utbildningsbevis eller erfarenhet.
Breda mått på arbetslöshet som rapporterats av statliga statistikbyråer kan förklara undersysselsättning utöver arbetslöshet. Undersysselsättning kan ha många av samma orsaker som arbetslöshet,. men beror ofta också på ett överutbud av högre utbildning i förhållande till arbetsmöjligheter eller en bristande matchning av kompetens och utbildning till tillgängliga jobb. Utöver dess bidrag till den totala underutnyttjandet av arbetskraft är undersysselsättningen i sig inte relaterad till begreppet undersysselsättningsjämvikt och de två termerna bör inte förväxlas med varandra.
Höjdpunkter
– Undersysselsättningsjämvikt är en klassisk del av den keynesianska teorin om hur lågkonjunktur kan leda till ihållande depression i en ekonomi.
– Undersysselsättningsjämvikt beskriver ett tillstånd i en ekonomi där arbetslösheten ständigt är högre än vanligt.
– I det här tillståndet har ekonomin nått en punkt av makroekonomisk jämvikt någonstans under full potentiell produktion, vilket resulterar i ihållande arbetslöshet.
- Undersysselsättning i sig är en distinkt term som hänvisar till en möjlig komponent i arbetslöshet men som annars inte är relaterad till idén om en undersysselsättningsjämvikt.
