Beta (version)

Inom datavetenskap hänvisar termen beta till det andra steget i en mjukvaruutvecklingscykel, och det kommer direkt efter alfastadiet. Beta består av en fas där programvaran redan har alla viktiga funktioner och funktioner som fungerar, men dess effektivitet, användbarhet och säkerhet behöver fortfarande testas ytterligare. Vanligtvis gör betastadiet programvaran tillgänglig för testare som inte ingår i utvecklingsteamet eller företaget.

För att utföra sådana tester görs programvaran tillgänglig för utvecklare och potentiella kunder. Denna process är också känd som en beta-release, och de individer som bidrar till den kallas beta-testare. Ett program kan släppas för testning till ett begränsat antal inbjudna testare (stängd beta), eller så kan det göras offentligt för alla intresserade (öppen beta).

Som namnet antyder involverar sluten (eller privat) betatestning en mindre grupp testare. Detta tillvägagångssätt kan vara lämpligt för att testa programvara som försöker samla in feedback från specifik måldemografi, eller som inte kan testas i en större skala på grund av skalningsbegränsningar. Å andra sidan involverar öppen betatestning vanligtvis en bred användarbas, som ofta består av potentiella konsumenter. I detta sammanhang kan öppen beta också betraktas som en marknadsföringsstrategi med målet att demonstrera produkten.

Betatestare drivs vanligtvis av en nyfikenhet på en ny produkt, särskilt volontärerna. Vanligtvis fokuserar betatestfasen på användbarhet så att testare rapporterar buggar och ger feedback. De kan också föreslå tillägg av nya funktioner och funktioner , även om detta är vanligare under alfastadiet.

Så betastadiet tillåter utvecklare att göra förbättringar och fixa buggar innan produkten är tillräckligt bra för nästa steg (release). När en betaprogramvara är nära sin slutliga version kallas den ofta för en "release-kandidat". Om inga fler problem eller buggar uppstår kan programmet slutligen lanseras som en "stabil release".