Basel I

Vad är Basel I?

Basel I är en uppsättning internationella bankregler som upprättats av Basel Committee on Banking Supervision (BCBS). Den föreskriver minimikapitalkrav för finansiella institut, med målet att minimera kreditrisken. Enligt Basel I var banker som verkar internationellt skyldiga att upprätthålla minst ett minimum av kapital (8 %) baserat på sina riskvägda tillgångar. Basel I är den första av tre uppsättningar av bestämmelser som är kända individuellt som Basel I, II och III, och tillsammans som Baselöverenskommelserna.

Baselkommitténs historia

BCBS grundades 1974 som ett internationellt forum där medlemmarna kunde samarbeta i banktillsynsfrågor. BCBS säger att det syftar till att förbättra "finansiell stabilitet genom att förbättra tillsynskunnande och kvaliteten på banktillsyn över hela världen." Detta görs genom regler som kallas överenskommelser.

Basel I, kommitténs första överenskommelse, utfärdades 1988 och fokuserade främst på kreditrisk genom att skapa ett klassificeringssystem för banktillgångar.

BCBS-bestämmelserna har inte rättslig kraft. Medlemmar ansvarar för genomförandet i sina hemländer. Basel I uppmanades ursprungligen att ha ett minimiförhållande mellan kapital och riskvägda tillgångar på 8 %, vilket skulle implementeras i slutet av 1992. I september 1993 meddelade BCBS att G10-ländernas banker med betydande internationell bankverksamhet träffades minimikraven i Basel I. Enligt BCBS antogs ramverket för minimikapitalkvot inte bara i dess medlemsländer utan i praktiskt taget alla andra länder med aktiva internationella banker.

Fördelar med Basel I

Basel I utvecklades för att minska riskerna för konsumenter, finansiella institutioner och ekonomin i stort. Basel II, som kom fram några år senare, sänkte kapitalreservkraven för banker. Det kom under viss kritik, men eftersom Basel II inte ersatte Basel I fortsatte många banker att verka under det ursprungliga Basel I-ramverket, senare kompletterat med Basel III-tillägg.

Det kanske största arvet från Basel I var att det bidrog till den pågående anpassningen av bankregler och bästa praxis, vilket banade väg för ytterligare skyddsåtgärder.

Kritik av Basel I

Basel I har kritiserats för att hämma bankaktiviteten och bromsa tillväxten i världsekonomin som helhet genom att göra mindre kapital tillgängligt för utlåning. Kritiker på andra sidan av det argumentet hävdar att Basel I-reformerna inte gick tillräckligt långt. Både Basel I och Basel II fick fel för att de inte lyckades avvärja finanskrisen och den stora lågkonjunkturen 2007 till 2009, händelser som blev en katalysator för Basel III.

Basel I utvecklades för att minska riskerna för konsumenter, finansiella institutioner och ekonomin i stort.

Krav för Basel I

Basel I-klassificeringssystemet grupperar en banks tillgångar i fem riskkategorier, märkta med procentsatserna 0 %, 10 %, 20 %, 50 % och 100 %. En banks tillgångar hänförs till dessa kategorier baserat på gäldenärens karaktär.

Riskkategorin 0 % består av kontanter, centralbanks- och statsskulder samt eventuella statsskulder från OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development). Den offentliga sektorns skulder kan placeras i kategorierna 0 %, 10 %, 20 % eller 50 %, beroende på gäldenären.

Utvecklingsbankskulder, OECD-bankskulder, OECD:s värdepappersföretagsskulder, icke-OECD-bankskulder (under ett års löptid), icke-OECD:s offentliga sektorsskulder och kontanter i inkassering faller alla i kategorin 20 %. 50 %-kategorin är för bostadslån, och 100 %-kategorin representeras av skulder från den privata sektorn,. icke-OECD-bankskulder (förfallotid över ett år), fastigheter, anläggningar och inventarier och kapitalinstrument emitterade i andra banker.

Banken måste ha ett kapital (kallat Tier 1 och Tier 2 kapital) motsvarande minst 8 % av sina riskvägda tillgångar. Detta syftar till att säkerställa att bankerna har en tillräcklig mängd kapital för att uppfylla sina åtaganden. Till exempel, om en bank har riskvägda tillgångar på 100 miljoner USD, måste den ha ett kapital på minst 8 miljoner USD. Primärkapital är den mest likvida typen och representerar bankens kärnfinansiering, medan primärkapitalet inkluderar mindre likvida hybridkapitalinstrument, kreditförlust- och omvärderingsreserver samt ej offentliggjorda reserver.

Poängen

Basel I var det tidigaste av de tre Baselöverenskommelserna och införde kapitalreservkrav för banker baserat på risken med deras tillgångar. Den har sedan kompletterats med Basel II och Basel III.

##Höjdpunkter

– Med tillkomsten av Basel I klassificerades banktillgångarna efter deras risknivå, och bankerna är skyldiga att upprätthålla kriskapital baserat på den klassificeringen.

• Enligt Basel I var bankerna skyldiga att ha ett kapital på minst 8 % av sin fastställda riskprofil till hands.

• Basel I, det första av tre Baselöverenskommelser, skapade en uppsättning regler som bankerna ska följa för att minska risken.

– Basel I anses nu vara för begränsat i omfattning, men det lade ramarna för de efterföljande Baselöverenskommelserna.

##FAQ

Hur skiljer sig Basel I från Basel II och Basel III?

Basel I införde riktlinjer för hur mycket kapital banker måste hålla i reserv baserat på risknivån på sina tillgångar. Basel II förfinade dessa riktlinjer och lade till nya krav. Basel III förfinade reglerna ytterligare, delvis baserat på lärdomarna från den världsomspännande finanskrisen 2007 till 2009.

Vad är Basel I?

Basel I är den första av tre uppsättningar internationella bankregler som upprättats av Baselkommittén för banktillsyn, med säte i Basel, Schweiz. Den har sedan kompletterats med Basel II och Basel III, varav den senare fortfarande är implementerad från och med 2022.

Vad är syftet med Basel I?

Syftet med Basel I var att upprätta en internationell standard för hur mycket kapital banker måste hålla i reserv för att uppfylla sina åtaganden. Dess regler var avsedda att förbättra säkerheten och stabiliteten i banksystemet över hela världen.