Kapitalkrav
Vad Àr kapitalkrav?
Kapitalkrav Àr standardiserade regler som finns för banker och andra depÄinstitut som bestÀmmer hur mycket likvidt kapital (det vill sÀga lÀttsÄlda vÀrdepapper) som mÄste hÄllas viva-a-vis en viss nivÄ av deras tillgÄngar.
Dessa standarder, Àven kÀnda som reglerande kapital, Àr faststÀllda av tillsynsmyndigheter, sÄsom Bank for International Settlements (BIS), Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC) eller Federal Reserve Board (Fed).
Ett ilsket offentligt och oroligt investeringsklimat visar sig vanligtvis vara katalysatorerna för lagstiftningsreformer av kapitalkrav, sÀrskilt nÀr oansvarigt finansiellt beteende frÄn stora institutioner ses som boven bakom en finanskris, marknadskrasch eller lÄgkonjunktur.
Grunderna i kapitalkrav
Kapitalkrav stÀlls för att sÀkerstÀlla att bankers och depÄinstituts innehav inte domineras av investeringar som ökar risken för fallissemang. De sÀkerstÀller ocksÄ att banker och depÄinstitut har tillrÀckligt med kapital för att klara operativa förluster (OL) samtidigt som de respekterar uttag.
I USA baseras kapitalkravet för banker pÄ flera faktorer men Àr frÀmst inriktat pÄ den viktade risken förknippad med varje typ av tillgÄng som banken innehar. Dessa riskbaserade riktlinjer för kapitalkrav anvÀnds för att skapa kapitalrelationer, som sedan kan anvÀndas för att utvÀrdera lÄneinstitut utifrÄn deras relativa styrka och sÀkerhet. Ett tillrÀckligt kapitaliserat institut, baserat pÄ Federal Deposit Insurance Act, mÄste ha en nivÄ 1-kapital-till-riskvÀgd tillgÄng pÄ minst 4 %. Typiskt inkluderar primÀrkapitalet stamaktier, offentliggjorda reserver, balanserade vinstmedel och vissa typer av preferensaktier. Institutioner med en andel under 4 % anses vara underkapitaliserade och de under 3 % Àr avsevÀrt underkapitaliserade.
Kapitalkrav: Fördelar och nackdelar
Kapitalkraven syftar inte bara till att hĂ„lla bankerna solventa utan i förlĂ€ngningen att hĂ„lla hela det finansiella systemet pĂ„ en sĂ€ker grund. I en tid av nationell och internationell finans Ă€r ingen bank en ö, vilket föresprĂ„kare pĂ„pekar â en chock för en kan pĂ„verka mĂ„nga. SĂ„, desto mer skĂ€l för strĂ€nga standarder som kan tillĂ€mpas konsekvent och anvĂ€ndas för att jĂ€mföra institutionernas olika sundhet.
ĂndĂ„ har kapitalkraven sina kritiker. De hĂ€vdar att högre kapitalkrav har potential att minska bankernas risktagande och konkurrensen inom finanssektorn (pĂ„ grundval av att regleringar alltid visar sig vara dyrare för mindre institut Ă€n för större). Genom att ge bankerna mandat att hĂ„lla en viss andel av tillgĂ„ngarna likvida kan kraven hĂ€mma institutens förmĂ„ga att investera och tjĂ€na pengar â och dĂ€rmed ge kunderna krediter. Att upprĂ€tthĂ„lla vissa kapitalnivĂ„er kan öka deras kostnader, vilket i sin tur ökar kostnaderna för upplĂ„ning eller andra tjĂ€nster för konsumenterna.
TTT
Verkliga exempel pÄ kapitalkrav
Globala kapitalkrav har svÀngt högre och lÀgre under Ären. De tenderar att öka efter en finansiell kris eller ekonomisk recession.
Före 1980-talet fanns inga generella kapitaltÀckningskrav pÄ banker. Kapitalet var bara en av mÄnga faktorer som anvÀndes vid utvÀrderingen av banker, och minimibeloppen skrÀddarsyddes för specifika institutioner.
NÀr Mexiko 1982 förklarade att det inte skulle kunna betala rÀntebetalningar pÄ sin statsskuld, utlöste det ett globalt initiativ som ledde till lagstiftning som International Lending Supervision Act frÄn 1983. Genom denna lagstiftning och stöd frÄn stora amerikanska, europeiska och Japanska banker, 1988 Ärs Baselkommitté för bankreglering och tillsynspraxis meddelade att för internationellt verksamma affÀrsbanker skulle tillrÀckliga kapitalkrav höjas frÄn 5,5 % till 8 % av de totala tillgÄngarna. Den följdes av Basel II 2004, som inkluderade typer av kreditrisk i berÀkningen av nyckeltal.
Men allt eftersom 2000-talet fortskred, gjorde ett system för att tillÀmpa en riskvikt pÄ olika typer av tillgÄngar banker att hÄlla mindre kapital med totala tillgÄngar. Traditionella kommersiella lÄn gavs vikten 1. Den ena vikten innebar att för varje $1 av kommersiella lÄn som hölls pÄ en banks balansrÀkning, skulle de ha Ätta cent av kapital. StandardbolÄn fick dock vikten 0,5, vÀrdepapper med sÀkerhet i hypotekslÄn (MBS) utgivna av Fannie Mae eller Freddie Mac fick vikten 0,2 och kortfristiga statspapper fick vikten 0. Genom att förvalta tillgÄngar dÀrefter , skulle storbankerna kunna behÄlla lÀgre kapitalkvoter Àn tidigare.
Den globala finanskrisen 2008 gav impulsen till antagandet av Dodd-Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act frĂ„n 2010. Skapat för att sĂ€kerstĂ€lla att de största amerikanska bankerna har tillrĂ€ckligt med kapital för att stĂ„ emot systematiska chocker för banksystemet, Dodd-Frank â NĂ€rmare bestĂ€mt, en sektion som kallas Collins Amendment â satte den nivĂ„ 1 riskbaserade kapitalkvoten pĂ„ 4 % som nĂ€mns ovan. Globalt har BaselkommittĂ©n för banktillsyn slĂ€ppt Basel III, regler som ytterligare skĂ€rper kapitalkraven pĂ„ finansinstitut över hela vĂ€rlden.
Höjdpunkter
Uttryckt som ett förhÄllande baseras kapitalkraven pÄ den vÀgda risken för bankernas olika tillgÄngar.
Kapitalkrav Àr regulatoriska standarder för banker som bestÀmmer hur mycket likvidt kapital (lÀttsÄlda tillgÄngar) de mÄste ha till hands, vad gÀller deras totala innehav.
I USA har tillrÀckligt kapitaliserade banker en nivÄ 1-kapital i förhÄllande till riskvÀgda tillgÄngar pÄ minst 4 %.
â Kapitalkraven skĂ€rps ofta efter en lĂ„gkonjunktur, börskrasch, eller annan typ av finanskris.
