Offentlig-privata investeringsprogram för äldre tillgångar (PPIPLA)
Vad är PPIPLA?
Public-Private Investment Program for Legacy Assets (PPIPLA) är ett program utformat som ett resultat av implementeringen av Troubled Asset Relief Program (TARP). Den var utformad för att hjälpa till att lindra en del av påfrestningarna som orsakades av existensen av äldre tillgångar på bankernas balansräkningar under finanskrisen 2008. Med för många av dessa tillgångar började bankerna ha svårt att attrahera investerare och kunde inte ge ut kredit till kunder till den kurs som krävdes. Planen var inriktad på att befria banker från äldre lån och äldre värdepapper och att sälja de äldre tillgångarna till både privata och offentliga investerare som skulle ta del av risken såväl som vinsten.
Förstå PPIPLA
Public-Private Investment Program for Legacy Assets (PPIPLA) använde 75 till 100 miljarder dollar i privat investerarkapital och TARP-kapital för att köpa äldre tillgångar från banker, med totalt 500 miljarder dollar i initial köpkraft. För att upprätthålla ett rimligt försäljningspris bestämde varje institution vilka tillgångar som skulle säljas, men konkurrerande privata investerare bestämde försäljningspriset. Det förväntades att bankerna, med ett korrekt genomförande av planen, skulle generera tillräckligt med kapital för att återigen börja ge krediter.
PPIPLA baserades på tre grundläggande principer:
Maximera köpkraften för skattebetalarnas dollar genom att kombinera statlig och privat investerarfinansiering för att få ut det mesta av skattebetalarnas resurser.
Dela vinster och risker med deltagare i den privata sektorn.
Minimera risken för statliga överbetalningar för tillgångar genom att låta privata investerare fastställa priset på äldre tillgångar som är tillgängliga under programmet via normal marknadskonkurrens.
Hur äldre tillgångar såldes under PPIPLA
PPIPLA har två delar, en som behandlar äldre värdepapper och en som adresserar äldre lån, som båda utgjorde de oroliga äldre tillgångarna som belastade bankerna ekonomiskt under finanskrisen 2008. För att delta i programmet skulle bankerna bestämma vilka äldre lån och värdepapper de ville sälja. Till exempel skulle en bank välja en pool av äldre lån att sälja under PPIPLA. Sedan skulle FDIC analysera poolen av äldre lån för att bestämma hur mycket finansiering den skulle kunna garantera enligt PPIPLA. Poolen skulle sedan auktioneras ut till den högstbjudande privata investeraren, som skulle kunna få tillgång till PPIP för att täcka hälften av kostnaderna för köpet. När de sålts, skulle privata fondförvaltare hantera tillgångarna, under tillsyn från FDIC, tills tillgången slutligen likviderades.
