Incitament förtroende

Vad är en Incitament Trust?

En incitamentförtroende är ett juridiskt bindande förtroendeförhållande där förvaltaren innehar och förvaltar de tillgångar som bidragsgivaren bidrar med till förtroendet. I ett incitamentsförtroendearrangemang måste förvaltaren följa specifika krav som ställts av bidragsgivaren angående vilka villkor trustens förmånstagare måste uppfylla för att få medel från trusten.

Hur en Incitament Trust fungerar

Ett incitamentförtroende är ett arv som beskriver specifika villkor som måste uppfyllas av förmånstagarna som nämns i förtroendet. Till exempel kan en investerare vilja lämna en viss del av sin egendom till ett barnbarn, men de vill inte heller att arvet ska minska barnbarnets drivkraft att göra en yrkeskarriär eller högre utbildning. Genom att överlåta arvsmedlen till barnbarnet i en incitamentsstiftelse kan bidragsgivaren ange att medlen ska spridas först när barnbarnet till exempel har erhållit en grundexamen eller några andra juridiskt tillåtna krav som bidragsgivaren kan vilja ange.

Medan dödsbon alltid har kopplat testamenten till vissa villkor, kom incitamentsstiftelser först fram vid sekelskiftet. Enligt en artikel från 1999 i The Wall Street Journal av personalreportern Monica Langley som undersöker uppkomsten av incitamentförtroende, kallad "Trust Me, Baby: Heirs Meet 'Incentive' Arrangements", introducerades incitamentsförtroende i testamenten av rika föräldrar främst för att undvika "affluensa" eller det psykologiska tillstånd där rika barn känner sig berättigade till livets lyx och inte arbetar mot dem.

Incitamentsstiftelser är förenade med villkor som är specifika och relaterade till omständigheterna i en viss familj. Till exempel kan vissa förmögna föräldrar fästa sina testamenten till akademiska prestationer eller om vissa villkor är uppfyllda eller inte (såsom besök hos läkare för psykisk hälsa). Ibland har också incitamentsfonder kritiserats för att deras bestämmelser är relativt oflexibla. Till exempel kanske en rik förälders barn inte kan uppfylla vissa kriterier utan egen förskyllan eller kanske utsättas för vissa samhälleliga påtryckningar som kan hindra dem från att nå det fastställda målet för dem. Till exempel kanske de inte tar upp problem som uppstår om förmånstagaren blir inaktiverad. Eller så kan det vara problematiskt för en hemmavarande mamma att nå mål som anges i dödsboet för att bli berättigad till medlen.

Förvaltarens roll är särskilt viktig i incitamentsstiftelser eftersom de avgör om kriterierna för utbetalning av medel från dödsboet har uppfyllts eller inte. Under vissa omständigheter kan förmånstagaren bestrida dödsboet. Ett rättsfall kan dock undvikas genom att inkludera ett språk i testamentet som ger förvaltaren fullt utrymme för skönsmässig bedömning att avgöra om kriterierna är uppfyllda.

Roller identifierade i ett förtroende

Bidragsgivaren är den person som skapar trusten, och förmånstagarna är de individer som identifieras i trusten och som kommer att ta emot tillgångarna. Bidragsgivaren kan också benämnas bosättare, trustmaker eller trustor. Tillgångarna i trusten tillhandahålls av bidragsgivaren. Den tillhörande egendomen och medlen övergår till stiftelsens ägande. Bidragsgivaren kan fungera som förvaltare, vilket tillåter dem att förvalta egendomen i trusten, men det krävs inte. Om bidragsgivaren är förvaltaren, kallas trusten en bidragsgivares trust. Icke-upplåtande truster finansieras fortfarande av bidragsgivaren, men kontrollen över tillgångarna lämnas, vilket gör att trusten kan fungera som en separat skatteenhet från bidragsgivaren.

Regler för bidragsgivares förtroende tillåter bidragsgivare att kontrollera tillgångarna och investeringarna som placeras i en trust. En bidragsgivare beskattas för mängden inkomst som deras förtroende genererar. Själva trusten beskattas inte. I detta avseende erbjuder skattelagarna som styr truster individer en viss grad av skydd eftersom skattesatser i allmänhet är gynnsammare för individer än de är för truster.

Bidragsgivare kan ändra förmånstagarna till en trust tillsammans med investeringarna och tillgångarna inom den. De kan också anvisa en förvaltare att göra ändringar. Bidragsgivare kan också upplösa förtroendet när de vill, så länge de bedöms som mentalt kompetenta när beslutet fattas. Denna distinktion gör en bidragsgivares förtroende till en typ av återkallbart levande förtroende. Men om bidragsgivaren avstår från kontrollen över förtroendet, blir det ett oåterkalleligt förtroende. I det här fallet kommer själva trusten att beskattas för den inkomst den genererar och det skulle kräva sitt eget skatteidentifikationsnummer (TIN).

Exempel på en Incitament Trust

Den tidigare nämnda artikeln i The Wall Street Journal av Monica Langley ger exemplet med Atlanta Braves-pitchern Tom Glavine, som tjänade en årslön på 8 miljoner dollar 1999. När han bildade en stiftelse för sina barn fick Glavine sin advokat insatt klausuler. Till exempel angav hans testamente att han skulle matcha upp till $100 000 av sina barns förvärvsinkomst. När han fick reda på att hans dotter var intresserad av att bli veterinär avsatte han 200 000 dollar till en veterinärklinik med villkoret att hon klarar sig bra i skolan.

Höjdpunkter

– De är vanliga bland rika familjer att föräldrar ser till att deras barn inte glömmer värdet av hårt arbete.

• Incitamentstruster är villkorade truster som skapats för att framkalla positivt eller specifikt beteende hos förmånstagare genom att ange kriterier som måste uppfyllas för utbetalning av medel.

– Förvaltarnas roll är oerhört viktig i sådana dödsbon eftersom förmånstagaren har rätt till medel endast efter deras bedömning.