Internationella arbetsorganisationen (ILO)

Vad är Internationella arbetsorganisationen (ILO)?

Internationella arbetsorganisationen (ILO) är ett FN - organ. Målet för ILO är att främja social och ekonomisk rättvisa genom att fastställa internationella arbetsnormer. ILO har 187 medlemsländer och har sitt huvudkontor i Genève, Schweiz, med cirka 40 fältkontor runt om i världen. De standarder som upprätthålls av ILO är i stort sett avsedda att säkerställa tillgängligt, produktivt och hållbart arbete över hela världen under förhållanden av frihet, rättvisa, säkerhet och värdighet.

Förstå ILO

International Labour Organization (ILO) grundades 1919 under Nationernas Förbund och införlivades i FN som en specialiserad byrå 1946. ILO är den första och äldsta fackorganisationen inom FN Organisationens mål är att fungera som en samlande kraft bland regeringar, företag och arbetare. Det betonar behovet av att arbetare ska åtnjuta villkor av frihet, rättvisa, säkerhet och mänsklig värdighet genom sin anställning.

ILO främjar internationella arbetsnormer genom sina fältkontor i Afrika, Latinamerika och Karibien, arabstaterna, Asien och Stillahavsområdet samt Europa och Centralasien. Organisationen tillhandahåller utbildning om rättvisa anställningsstandarder,. erbjuder tekniskt samarbete för projekt i partnerländer, analyserar arbetsstatistik och publicerar relaterad forskning, och håller regelbundet evenemang och konferenser för att undersöka kritiska sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor. ILO tilldelades Nobels fredspris 1969. Organisationen erkändes för att förbättra broderskap och fred mellan nationer, sträva efter anständigt arbete och rättvisa för arbetare och tillhandahålla tekniskt bistånd till utvecklingsländer.

Arbetsnormerna som fastställts av ILO har publicerats i 190 konventioner och sex protokoll. Dessa standarder erkänner rätten till kollektiva förhandlingar,. försök att avskaffa tvångsarbete eller tvångsarbete och avskaffa barnarbete, och eliminerar diskriminerande handlingar med avseende på anställning och yrke. Som ett resultat av detta är ILO:s protokoll och konventioner ett stort bidrag till internationell arbetsrätt.

Organisationen har en struktur i tre nivåer som sammanför regeringar, arbetsgivare och arbetare. ILO:s tre huvudorgan är Internationella arbetskonferensen, det styrande organet och Internationella arbetskontoret. Den internationella arbetskonferensen träffas årligen för att formulera internationella arbetsnormer; det styrande organet sammanträder tre gånger om året, fungerar som det verkställande rådet och beslutar om myndighetens policy och budget; och International Labour Office är det permanenta sekretariatet som administrerar organisationen och genomför aktiviteter.

ILO:s lista över internationella arbetsnormer

Dessa är rättsliga instrument skapade av regeringar, arbetsgivare och arbetstagare som fastställer grundläggande principer och rättigheter på jobbet. De har formen av antingen konventioner/protokoll, som är juridiskt bindande internationella fördrag som ratificerats av medlemsländerna, eller rekommendationer, som är icke-bindande riktlinjer. De förstnämnda skapas och antas vid den årliga internationella arbetskonferensen, varefter de måste ratificeras av medlemsstaternas styrande organ, såsom ett parlament eller en kongress. Det finns åtta grundläggande konventioner:

Konventionen om föreningsfrihet och skydd av rätten att organisera, 1948 (nr 87)
Rätt att organisera sig och kollektiva förhandlingar, 1949 (nr 98)
Tvångsarbetskonvention, 1930 (nr 29) (och dess 2014 års protokoll)
Avskaffande av tvångsarbete, 1957 (nr 105)
Minimiålderkonvention, 1973 (nr 138)
Konventionen om värsta former av barnarbete, 1999 (nr 182)
Konventionen om lika lön, 1951 (nr 100)
Diskrimineringskonventionen (sysselsättning och yrke), 1958 (nr 111)

Det finns också fyra styrelsekonventioner som anses viktiga för "det internationella arbetsnormsystemets funktion":

Arbetsinspektionskonventionen, 1947 (nr 81)
Sysselsättningspolitisk konvention, 1964 (nr 122)
Konventionen om arbetsinspektion (jordbruk), 1969 (nr 129)
Konvention om trepartssamråd (International Labor Standards), 1976 (nr 144)

ILO-program

ILO har konsoliderat sina nuvarande tekniska projekt i fem "flaggskeppsprogram utformade för att förbättra effektiviteten och effekten av dess utvecklingssamarbete med beståndsdelar på global skala." Dessa program är:

BetterWork

Detta program ägnas åt att förbättra arbetsförhållandena i fabrikerna inom kläd- och skoindustrin och drivs tillsammans med Världsbanksgruppens International Finance Corporation. Tonvikten ligger på "varaktiga förbättringar snarare än snabba lösningar" och involverar åtta länder på tre kontinenter, som arbetar praktiskt med 1 250 fabriker och över 1,5 miljoner arbetare. Programmets mål är att "bevisa att säkert, värdigt arbete innebär mer produktiva fabriker och en mer lönsam affärsmodell som gynnar både arbetare, chefer, länder och konsumenter."

Globalt flaggskeppsprogram för att bygga särskilda skyddsgolv (SPF) för alla

Detta program lanserades 2016 och dess långsiktiga avsikt är "att utvidga det sociala skyddet till de fem miljarder människor som är delvis täckta eller lever utan socialt skydd och den värdighet det ger."

Enligt ILO saknar 73 % av jordens befolkning socialt skydd, med fem miljarder människor som lever med daglig ångest. ILO hoppas kunna ändra på det genom att skapa "nationellt lämpliga sociala skyddssystem och åtgärder för alla, inklusive golv." Det kommer att "stödja regeringar, arbetar- och arbetsgivarförbund och civilsamhällets organisationer i 21 länder, i samarbete med andra FN-organ."

Det första målet för det globala flaggskeppsprogrammet var att "förändra 130 miljoner liv till 2020 genom att etablera omfattande sociala skyddssystem i 21 länder och genomföra en global kunskapsutvecklings- och utbildningskampanj." Från och med april 2021 ger webbplatsen ingen indikation om huruvida det målet nåddes eller inte.

Med tillkomsten av covid-19-pandemin har man också antagit utmaningen att inkludera länders svar på pandemin i sitt uppdrag att skydda arbetare.

Internationellt program för avskaffande av barnarbete och tvångsarbete (IPEC+)

Enligt ILO finns det 152 miljoner barn som utför barnarbete, 40 miljoner män, kvinnor och barn i "modernt slaveri", 24,9 miljoner människor i tvångsarbete och 15,4 miljoner människor i tvångsäktenskap. Detta program hoppas kunna sätta stopp för dessa gissel. Det är ett relativt nytt program som kombinerat två äldre om barnarbete och tvångsarbete. IPEC+ samarbetar med regeringar, arbetsgivare och arbetstagare för att:

Stärka teknisk kapacitet och förvaltningskapacitet för att skapa transformativ förändring i offentliga institutioner, lagar och praxis på alla nivåer
Uppmuntra effektivt engagemang och samarbete mellan beståndsdelarna och andra intressenter
Avsevärt utöka kunskap och policyinriktad rådgivning och information

Målen är att avskaffa barnarbete 2025 och stoppa tvångsarbete och människohandel 2030, i enlighet med FN:s 2030 Sustainable Development Agenda, som antogs 2015.

Säkerhet + hälsa för alla

Ursprungligen känt som Global Action for Prevention on Occupational Safety and Health (GAP-OSH)-programmet, var detta avsett att "förbättra hälsan och säkerheten för arbetare i små och medelstora företag genom att främja en global förebyggande kultur." Den skapades 2016 och har varit aktiv i 15 länder och globalt.

Enligt ILO dör 2,78 miljoner arbetare varje år av arbetsrelaterade skador och sjukdomar och 374 miljoner fler drabbas av icke dödliga sådana. De förlorade arbetsdagarna står för nästan 4 % av världens årliga bruttonationalprodukt (BNP). Dess särskilda mål är:

Farliga sektorer, som jordbruk och byggande
Arbetstagare med högre sårbarhet för yrkesskador och arbetssjukdomar, inklusive unga arbetstagare (15-24), kvinnor och migrerande arbetstagare
Små och medelstora företag
Globala leveranskedjor

Med tillkomsten av covid-19 har det återupptagits för att erbjuda "en skräddarsydd uppsättning insatser för att tillgodose de omedelbara och långsiktiga säkerhets- och hälsobehoven hos beståndsdelar relaterade till covid-19."

Jobb för fred och motståndskraft

Detta program fokuserar på att skapa jobb i länder där det finns konflikter och katastrofer, med tonvikt på sysselsättning för unga människor och kvinnor. Dess huvudmål, som man hoppas uppnå genom att bygga institutioner, social dialog och fastställa grundläggande principer och rättigheter på jobbet, är:

Tillhandahålla direkt jobbskapande och inkomsttrygghet
Öka kompetensen för anställningsbarhet
Stödja egenföretagare, företag och kooperativ
Att överbrygga utbud och efterfrågan på arbetskraft

24 miljoner

Antalet nya jobb som skulle kunna skapas runt om i världen genom övergången till en grön ekonomi.

Internationella arbetsorganisationens (ILO) framtid

2019 samlades ILO för Global Commission on the Future of Work. Som förberedelse för konferensen deltog cirka 110 länder i dialoger på regional och nationell nivå. Den efterföljande rapporten gav rekommendationer till regeringar om hur man bäst kan hantera utmaningarna i 2000-talets arbetsmiljö. Bland dessa rekommendationer fanns en universell arbetsgaranti, socialt skydd från födsel till hög ålder och rätt till livslångt lärande.

ILO bedömde också vilken inverkan en övergång till en grön ekonomi skulle ha på sysselsättningen. Enligt ILO kan en övergång till en grönare ekonomi skapa 24 miljoner nya jobb runt om i världen fram till 2030 om rätt politik införs.

Höjdpunkter

– Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och protokoll är en stor bidragsgivare till internationell arbetsrätt.

– Internationella arbetsorganisationen (ILO) är ett FN-organ.

– Målet för Internationella arbetsorganisationen (ILO) är att främja social och ekonomisk rättvisa genom att fastställa internationella arbetsnormer.