Lag om modernisering av finansiella tjänster från 1999

Vad är lagen om modernisering av finansiella tjänster från 1999?

The Financial Services Modernization Act från 1999 är en lag som tjänar till att delvis avreglera finansbranschen. Lagen tillåter företag som arbetar inom finanssektorn att integrera sin verksamhet, investera i varandras verksamheter och konsolidera. Detta inkluderar företag som försäkringsbolag, mäklarfirmor, investeringshandlare och kommersiella banker.

Förstå lagen om modernisering av finansiella tjänster från 1999

Denna lagstiftning är också känd som Gramm-Leach-Bliley Act, lagen antogs 1999 och tog bort några av de sista restriktionerna i Glass-Steagall Act från 1933, som skilde kommersiell bankverksamhet från investeringsbankverksamhet. När finansbranschen började kämpa under konjunkturnedgångar, hävdade anhängare av avreglering att om de tillåts samarbeta, kunde företag etablera divisioner som skulle vara lönsamma när deras huvudsakliga verksamhet drabbades av avmattning. Detta skulle hjälpa finansiella tjänsteföretag att undvika stora förluster och nedläggningar.

Innan lagen trädde i kraft kunde banker använda alternativa metoder för att komma in på försäkringsmarknaden. Vissa stater skapade sina egna lagar som gav statligt godkända banker möjligheten att sälja försäkringar. En tolkning av federal lag gav också nationella banker tillstånd att sälja försäkringar på nationell nivå om det gjordes från kontor i städer med befolkningar under 5 000. Tillgången till dessa så kallade sidovägar uppmuntrade inte många banker att dra nytta av dessa alternativ.

Lagen påverkade också konsumenternas integritet genom att kräva att finansiella företag förklarar för konsumenter om och hur de delar sin personliga ekonomiska information; det krävde också att dessa företag skyddade känsliga uppgifter.

Förmåga som beviljas banker

Moderniseringen av finansiella tjänster 1999 gjorde det möjligt för banker, försäkringsbolag och värdepappersföretag att börja erbjuda varandras produkter samt att ansluta sig till varandra. Med andra ord kan banker skapa divisioner för att sälja försäkringar till sina kunder och försäkringsbolag kan etablera bankdivisioner. Nya företagsstrukturer skulle behöva skapas inom finansiella institutioner för att kunna hantera dessa verksamheter. Till exempel kan banker bilda finansiella holdingbolag som skulle inkludera divisioner för att bedriva icke-bankverksamhet. Banker kan också skapa dotterbolag som bedriver bankverksamhet.

Det utrymme som lagen gav för att bilda dotterbolag för att tillhandahålla ytterligare typer av tjänster innehöll vissa begränsningar. Dotterbolagen måste hålla sig inom storleksbegränsningar i förhållande till sina moderbanker eller i absoluta tal. Vid tiden för lagens antagande var dotterbolagens tillgångar begränsade till det lägsta av 45 % av moderbankens konsoliderade tillgångar eller 50 miljarder USD.

Lagen inkluderade andra förändringar för finansbranschen som att kräva tydliga avslöjanden om deras integritetspolicy. Finansiella institutioner var tvungna att informera sina kunder om vilken icke-offentlig information om dem som skulle delas med tredje part och dotterbolag. Kunder skulle ges en chans att välja bort att tillåta sådan information att delas med externa parter.

Finansiell avreglering och den stora lågkonjunkturen

Finansiell avreglering enligt Gramm-Leach-Bliley Act sågs allmänt som en bidragande faktor till finanskrisen 2008 och den efterföljande stora lågkonjunkturen. Genom att eliminera förbudet mot konsolidering av inlåningsbanker och investeringsbanker, som antogs under Glass-Steagall, exponerade Gramm-Leach-Bliley-lagen direkt traditionell inlåningsbank för riskabla och spekulativa metoder från investeringsbanker och andra värdepappersföretag.

I kombination med utvecklingen och spridningen av exotiska finansiella derivat och Federal Reserves extrema (för tiden) lågräntepolitik, bidrog detta till en miljö med ökande systemrisker i hela det finansiella systemet under 2000-talet som ledde fram till finanskrisen 2008. Under den stora lågkonjunkturen som följde återinfördes delar av Glass-Steagall-skydden under Dodd–Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act 2010.

##Höjdpunkter

– I likhet med ett bankholdingbolag är en FHC en paraplyorganisation som kan äga dotterbolag involverade i olika delar av finansbranschen.

– Lagen upphävde stora delar av Glass-Steagall Act från 1933, som hade separerat affärs- och investeringsbanker.

– Lagen gjorde det möjligt för banker, försäkringsbolag och värdepappersbolag att börja erbjuda varandras produkter, samt att ansluta sig till varandra.

– Det behövdes en struktur för att hysa dessa nya dotterbolag, vilket ledde till skapandet av det finansiella holdingbolaget (FHC).

– The Financial Services Modernization Act—eller Gramm-Leach-Bliley Act—är en lag som antogs 1999 som delvis avreglerar finansbranschen.