utdelningspolicy
Vad är en utdelningspolicy?
En utdelningspolicy är den policy ett företag använder för att strukturera sin utdelning till aktieägarna. Vissa forskare menar att utdelningspolicyn är irrelevant, i teorin, eftersom investerare kan sälja en del av sina aktier eller portfölj om de behöver pengar. Detta är teorin om utdelningsirrelevans,. som drar slutsatsen att utdelningar minimalt påverkar en akties pris.
Hur en utdelningspolicy fungerar
Trots antydan om att utdelningspolicyn är irrelevant är det en inkomst för aktieägarna. Företagsledare är ofta de största aktieägarna och har mest att vinna på en generös utdelningspolitik.
De flesta företag ser en utdelningspolicy som en integrerad del av deras företagsstrategi. Ledningen måste besluta om utdelningsbeloppet, tidpunkten och olika andra faktorer som påverkar utdelningen. Det finns tre typer av utdelningspolicyer - en stabil utdelningspolicy, en konstant utdelningspolicy och en återstående utdelningspolicy.
Typer av utdelningspolicyer
Stabil utdelningspolicy
En stabil utdelningspolicy är den enklaste och mest använda. Målet med policyn är en stadig och förutsägbar utdelning varje år, vilket är vad de flesta investerare eftersträvar. Oavsett om vinsten är upp eller ner, får investerare en utdelning.
Målet är att anpassa utdelningspolicyn till företagets långsiktiga tillväxt snarare än med kvartalsvinstvolatiliteten. Detta tillvägagångssätt ger aktieägaren större säkerhet angående storleken och tidpunkten för utdelningen.
Konstant utdelningspolicy
Den främsta nackdelen med den stabila utdelningspolicyn är att investerare kanske inte ser en utdelningsökning under högkonjunktur. Enligt den konstanta utdelningspolicyn betalar ett företag en procentandel av sin vinst som utdelning varje år. På så sätt upplever investerarna den fulla volatiliteten i företagets resultat.
om vinsten ökar får investerarna en större utdelning; om resultatet sjunker kan det hända att investerare inte får någon utdelning. Den primära nackdelen med metoden är volatiliteten i vinster och utdelningar. Det är svårt att planera ekonomiskt när utdelningsintäkterna är mycket volatila.
Återstående utdelningspolicy
Restutdelningspolicyn är också mycket volatil, men vissa investerare ser den som den enda acceptabla utdelningspolicyn. Med en restutdelningspolicy betalar företaget ut den utdelning som återstår efter att företaget har betalat för investeringar (CAPEX) och rörelsekapital.
Detta tillvägagångssätt är flyktigt, men det är mest meningsfullt när det gäller affärsverksamhet. Investerare vill inte investera i ett företag som motiverar sin ökade skuldsättning med behovet av att betala utdelningar.
Exempel på en utdelningspolicy
Kinder Morgan (KMI) chockade investeringsvärlden när de 2015 sänkte sin utdelning med 75 %, ett drag som fick deras aktiekurs att sjunka. Men många investerare fann företaget på solid grund och fattade sunda ekonomiska beslut för sin framtid. I det här fallet fungerade ett företag som sänkte utdelningen faktiskt till deras fördel, och sex månader efter nedskärningen såg Kinder Morgan aktiekursen stiga med nästan 25 %. I början av 2019 höjde företaget återigen sin utdelning med 25 %, ett steg som hjälpte till att återuppliva investerarnas förtroende för energibolaget .
##Höjdpunkter
- Stabil, konstant och kvarstående är de tre typerna av utdelningspolitik.
– Även om investerare vet att företag inte är skyldiga att betala utdelning, anser många att det är en källa till det specifika företagets ekonomiska hälsa.
– Utdelning är ofta en del av ett företags strategi. De är dock inte skyldiga att betala tillbaka aktieägarna med utdelning.
