Pris-till-forskning-förhållande – PRR
Vad är pris-till-forskning-förhållandet – PRR?
Pris-till-forskningskvoten (PRR) mäter förhållandet mellan ett företags börsvärde och dess utgifter för forskning och utveckling (FoU). Förhållandet mellan pris och forskning beräknas genom att dividera ett företags marknadsvärde med dess senaste 12 månaders utgifter för forskning och utveckling. Ett liknande koncept är avkastning på forskningskapital.
Marknadsvärdet hittas genom att multiplicera det totala antalet utestående aktier med de aktuella aktiekurserna. Definitionen av forsknings- och utvecklingsutgifter kan skilja sig från bransch till bransch, men företag inom samma bransch följer i allmänhet liknande definitioner av FoU-utgifter.
FoU-kostnader kan inkludera kostnader relaterade till sådana poster som ren forskning, teknologilicenser, köp av egen teknologi från tredje part eller kostnaden för att få innovationer genom regulatoriska hinder. Forsknings- och utvecklingskostnader redovisas och förklaras vanligtvis i resultaträkningen eller relevanta fotnoter till publicerade redovisningar.
Formeln för PRR är
Vad säger PRR dig?
Finansexperten/skribenten Kenneth Fisher utvecklade förhållandet mellan pris och forskning för att mäta och jämföra företags relativa FoU-utgifter. Fisher föreslår att man köper företag med PRR mellan 5 och 10 och undviker företag med PRR större än 15. Genom att leta efter låga PRR bör investerare kunna upptäcka företag som omdirigerar nuvarande vinster till FoU, och därmed bättre säkerställa långsiktig avkastning i framtiden.
Price-to-research ratio (PRR) är en jämförelse av hur mycket pengar ett företag lägger på forskning och utveckling i förhållande till dess börsvärde. Kvoten är viktigast i forskningsbaserade verksamheter som läkemedelsföretag, mjukvaruföretag, hårdvaruföretag och konsumentproduktföretag. Inom dessa forskningsintensiva branscher är investeringar i vetenskaplig och teknisk innovation avgörande för framgång och långsiktig tillväxt och kan vara en viktig indikator på företagets förmåga att generera vinster i framtiden.
I jämförelse kan ett lägre pris-till-forskningsförhållande anses vara tilltalande, tvärs över kollegor, eftersom det kan tyda på att företaget är hårt investerat i forskning och utveckling, och kanske är mer benägna att lyckas producera framtida lönsamhet. En relativt högre kvot kan tyda på motsatsen, att företaget inte investerar tillräckligt i framtida framgångar. Men djävulen ligger i detaljerna, och det lägre pris-till-forskningsförhållandet företaget kan bara ha ett lägre börsvärde, och inte nödvändigtvis en bättre investering i FoU.
På samma sätt garanterar inte ett relativt gynnsamt pris-till-forskningsförhållande framgången för framtida produktinnovationer, och inte heller garanterar en stor mängd FoU-utgifter framtida vinster. Det som verkligen betyder något är hur effektivt företaget använder sina FoU-dollar. Dessutom varierar den lämpliga nivån på FoU-utgifterna beroende på bransch och beror på företagets utvecklingsstadium. Som med all kvotanalys bör förhållandet mellan pris och forskning ses som en del av en stor mosaik av data som används för att informera en investeringsuppfattning.
Skillnaden mellan PRR och pris-till-tillväxt-flödesmodell
Teknikinvesteringsgurun Michael Murphy erbjuder pris/tillväxtflödesmodellen. Pris/tillväxtflöde försöker identifiera företag som producerar solida nuvarande intäkter samtidigt som de investerar mycket pengar i FoU. För att beräkna tillväxtflödet, ta helt enkelt FoU för de senaste 12 månaderna och dividera det med utestående aktier för att få FoU per aktie. Lägg till detta till företagets vinst per aktie och dividera med aktiekursen.
Tanken är att låga inkomster kan kompenseras med större FoU-utgifter och vice versa. Om ett företag bestämmer sig för att spendera på idag och försummar framtiden, kan nuvarande vinst per aktie överstiga FoU-utgifterna. Båda fallen resulterar i en hög läsning av förhållandet, vilket innebär solid vinst per aktie eller FoU-utgifter. På så sätt kan investerare utvärdera potentiell vinsttillväxt nu och i framtiden.
Begränsningar av pris-till-forskningskvoten (PRR)
Tyvärr, medan PRR- och Murphy-modellerna båda gör ett bra jobb med att hjälpa investerare att identifiera företag som är engagerade i FoU, indikerar ingen av dem om FoU-utgifterna har den önskade effekten (dvs. framgångsrikt skapande av lönsamma produkter över tid).
PRR mäter med andra ord inte hur effektivt ledningen allokerar kapital. En stor FoU-räkning, till exempel, garanterar inte att nya produktlanseringar eller marknadsimplementeringar kommer att generera vinster under kommande kvartal. När man utvärderar FoU bör investerare avgöra inte bara hur mycket som investeras utan hur väl FoU-investeringen fungerar för företaget.
Företag nämner ofta patentproduktion som en påtaglig FoU-framgångsmått. Argumentet är att ju fler patent som lämnas in, desto mer produktiv är FoU-avdelningen. Men i verkligheten tenderar förhållandet mellan patent per FoU-dollar att representera verksamheten hos ett företags advokater och administratörer mer än dess ingenjörer och produktutvecklare. Dessutom finns det ingen garanti för att ett patent någonsin kommer att förvandlas till en säljbar produkt.
Höjdpunkter
– Förhållandet mellan pris och forskning är ett mått på att jämföra företagens FoU-utgifter.
PRR mäter dock inte hur effektivt FoU-kostnader översätts till livskraftiga produkter eller försäljningstillväxt.
Ett PRR-förhållande mellan 5x-10x ses som idealiskt, medan en nivå över 15x bör undvikas.
