Bornhuetter-Ferguson teknik

Vad är Bornhuetter-Ferguson-tekniken?

Bornhuetter-Ferguson-tekniken är en metod för att beräkna en uppskattning av ett försäkringsbolags förluster. Bornhuetter-Ferguson-tekniken, även kallad Bornhuetter-Ferguson-metoden, uppskattar uppkomna men ännu inte rapporterade (IBNR) förluster för ett försäkringsår. Denna teknik skapades av två aktuarier, Bornhuetter och Ferguson, och presenterades första gången 1975.

Hur Bornhuetter-Ferguson-tekniken fungerar

Bornhuetter-Ferguson är en av de mest använda metoderna för värdering av förlustreserv, näst efter kedjetrappmetoden. Den kombinerar funktionerna i kedjetrappan och metoderna för förväntad förlustkvot och tilldelar vikter för procentandelen av betalda förluster och förluster. Till skillnad från kedjestegemetoden, som bygger en modell baserad på tidigare erfarenheter, bygger Bornhuetter-Ferguson-tekniken en modell baserad på försäkringsgivarens exponering för förlust.

Det finns två algebraiskt ekvivalenta metoder för att beräkna förlust, enligt Bornhuetter-Ferguson-tekniken. I det första tillvägagångssättet läggs outvecklade rapporterade (eller betalda) förluster direkt till förväntade förluster (baserat på en a priori förlustkvot), multiplicerat med en uppskattad procentandel som inte har rapporterats.

BF = L + ELR * Exponering * (1 - w)

I den andra beräkningsmetoden utvecklas först rapporterade (eller betalda) förluster till att slutligen använda en kedje-ladder-metod och tillämpa en förlustutvecklingsfaktor (LDF). Därefter multipliceras kedjestegens ultimata med en uppskattad procent som rapporteras. Slutligen läggs förväntade förluster multiplicerat med en uppskattad procent oredovisat till (som i den första metoden).

BF = L * LDF * w + ELR * Exponering * (1 - w)

Den uppskattade procentandelen som rapporteras är den ömsesidiga förlustutvecklingsfaktorn. IBNR-krav beräknas sedan genom att subtrahera rapporterade förluster från Bornhuetter-Fergusons slutliga förlustuppskattning.

Bornhuetter-Ferguson Technique vs. Kedjestegemetod

Kedjestegemetoden undersöker den tidpunkt under en tidsperiod då en skadeanmälan rapporteras eller betalas. Försäkringsgivare använder detta för att "budgetera" för framtida förluster, med summan av alla framtida förluster lika med IBNR. Skadeskattningar från tidigare tidsperioder görs konkreta, baserat på skadeerfarenhet. Detta innebär att aktuarien byter ut tidigare uppskattningar med faktiska fordringar.

Bornhuetter-Ferguson-tekniken uppskattar IBNR under en tidsperiod genom att uppskatta den slutliga förlusten för vissa riskexponeringar och sedan uppskatta procentandelen av denna förlust som inte rapporterades vid tidpunkten. Bornhuetter-Ferguson beräknar den uppskattade förlusten som summan av rapporterad förlust plus IBNR, med IBNR beräknad som den uppskattade slutliga förlusten multiplicerad med procentandelen av förlusten som inte har rapporterats. Förlustuppskattningar använder priori förlustuppskattningar.

Bornhuetter-Ferguson kan vara den mest användbara i fall där faktiska rapporterade förluster inte ger en bra indikator på IBNR. Detta är troligt när förlusterna är lågfrekventa men allvarliga, en kombination som gör det svårare att ge korrekta uppskattningar. Det är lättare för en försäkringsgivare att förutsäga vad som kommer att hända med högfrekventa, låga allvarlighetskrav.

##Höjdpunkter

• Bornhuetter-Ferguson-tekniken kombinerar funktionerna i kedjetrappan och metoderna för förväntat förlustförhållande och tilldelar vikter för procentandelen av betalda förluster och förluster.

– Det här är en av de mest populära metoderna för att beräkna förlustreserver, näst efter kedjetrappmetoden.

– Tekniken kan vara när förlusterna är lågfrekventa men hög svårighetsgrad.

• Bornhuetter-Ferguson-tekniken är en metod för att uppskatta inträffade men ännu inte rapporterade (IBNR) förluster för försäkringsgivare.