Överskottsavkastning

Vad är överavkastning?

Överavkastning är avkastning som uppnås utöver avkastningen av en proxy. Överavkastning kommer att bero på en utsedd investeringsavkastningsjämförelse för analys. Några av de mest grundläggande avkastningsjämförelserna inkluderar en riskfri ränta och riktmärken med liknande risknivåer som den investering som analyseras.

Förstå överavkastning

Överavkastning är ett viktigt mått som hjälper en investerare att mäta prestanda i jämförelse med andra investeringsalternativ. I allmänhet hoppas alla investerare på positiv överavkastning eftersom det ger en investerare mer pengar än de kunde ha uppnått genom att investera någon annanstans.

Överavkastning identifieras genom att subtrahera avkastningen för en investering från den totala avkastningsprocenten som uppnåtts i en annan investering. Vid beräkning av överavkastning kan flera avkastningsmått användas. Vissa investerare kanske vill se överavkastning som skillnaden i deras investering jämfört med en riskfri ränta.

Andra gånger kan överavkastning beräknas i jämförelse med ett nära jämförbart jämförelseindex med liknande risk- och avkastningsegenskaper. Att använda nära jämförbara riktmärken är en avkastningsberäkning som resulterar i ett överavkastningsmått som kallas alfa.

I allmänhet kan avkastningsjämförelser vara antingen positiva eller negativa. Positiv överavkastning visar att en investering överträffade sin jämförelse, medan en negativ avkastningsskillnad uppstår när en investering underpresterar. Investerare bör bara tänka på att jämföra investeringsavkastning med ett jämförelseindex ger en överavkastning som inte nödvändigtvis tar hänsyn till alla potentiella handelskostnader för en jämförbar proxy.

Att använda S&P 500 som riktmärke ger till exempel en beräkning av överavkastning som vanligtvis inte tar hänsyn till de faktiska kostnaderna som krävs för att investera i alla 500 aktier i indexet eller förvaltningsavgifter för att investera i en S&P 500-förvaltningsfond.

Överavkastning vs. Riskfria priser

Riskfria och lågriskinvesteringar används ofta av investerare som försöker bevara kapital för olika mål. Amerikanska statsobligationer anses vanligtvis vara den mest grundläggande formen av riskfria värdepapper. Investerare kan köpa amerikanska statsobligationer med löptider på en månad, två månader, tre månader, sex månader, ett år, två år, tre år, fem år, sju år, 10 år, 20 år och 30 år.

Varje löptid kommer att ha en annan förväntad avkastning längs den amerikanska finansdepartementets avkastningskurva. Andra typer av lågriskinvesteringar inkluderar inlåningscertifikat, penningmarknadskonton och kommunala obligationer.

Investerare kan fastställa överavkastningsnivåer baserat på jämförelser med riskfria värdepapper. Till exempel, om det ettåriga Treasury har avkastat 2,0 % och teknikaktien Meta (tidigare Facebook) har avkastat 15 %, så är överavkastningen som uppnås för att investera i Meta 13 %.

###Alfa

Ofta kommer en investerare att vilja titta på en mer jämförbar investering när man bestämmer överavkastning. Det är där alfa kommer in. Alpha är resultatet av en mer snävt fokuserad beräkning som endast inkluderar ett riktmärke med jämförbara risk- och avkastningsegenskaper till en investering. Alfa räknas vanligtvis i investeringsfondförvaltning som den överavkastning en fondförvaltare uppnår över en fonds angivna jämförelseindex.

En bred aktieavkastningsanalys kan titta på alfaberäkningar i jämförelse med S&P 500 eller andra breda marknadsindex som Russell 3000. När man analyserar specifika sektorer kommer investerare att använda jämförelseindex som inkluderar aktier i den sektorn. Nasdaq 100 kan till exempel vara en bra alfa-jämförelse för storkapsteknologi.

I allmänhet försöker aktiva fondförvaltare att generera lite alfa för sina kunder som överstiger en fonds angivna jämförelseindex. Passiva fondförvaltare kommer att försöka matcha innehaven och avkastningen för ett index.

Tänk på en amerikansk aktiefond med stora bolag som har samma risknivå som S&P 500-indexet. Om fonden genererar en avkastning på 12 % under ett år när S&P 500 endast har avancerat 7 %, skulle skillnaden på 5 % betraktas som den alfa som genereras av fondförvaltaren.

Överavkastning vs. Riskbegrepp

Som diskuterats har en investerare möjlighet att uppnå överavkastning utöver en jämförbar proxy. Mängden överavkastning är dock vanligtvis förknippad med risk. Investeringsteorin har bestämt att ju mer risk en investerare är villig att ta desto större möjlighet har de för högre avkastning. Som sådan finns det flera marknadsmått som hjälper en investerare att förstå om avkastningen och överavkastningen de uppnår är värda besväret.

###Beta

Beta är ett riskmått kvantifierat som en koefficient i regressionsanalys som ger korrelationen mellan en enskild investering och marknaden (vanligtvis S&P 500). En beta av ett betyder att en investering kommer att uppleva samma nivå av avkastningsvolatilitet från systematiska marknadsrörelser som ett marknadsindex.

En beta över ett indikerar att en investering kommer att ha högre avkastningsvolatilitet och därför högre potential för vinster eller förluster. En beta under ett betyder att en investering kommer att ha mindre avkastningsvolatilitet och därför mindre rörelse från systematiska marknadseffekter med mindre potential för vinst men också mindre potential för förlust.

Beta är ett viktigt mått som används när man genererar en Efficient Frontier-graf i syfte att utveckla en kapitalallokeringslinje som definierar en optimal portfölj. Tillgångsavkastning på en effektiv gräns beräknas med hjälp av följande kapitaltillgångsprismodell :

$\begin &R_a = R_ + \beta \times (R_m - R_) \ &\textbf{där:} \ &R_a = \text{Förväntad avkastning på ett värdepapper} \ &R_ = \text \ &R_m = \text{Förväntad avkastning på marknaden} \ &\beta = \text{Beta av värdepapperet} \ &R_m - R_ = \text \ \end$

Beta kan vara en användbar indikator för investerare när de förstår deras överavkastningsnivåer. Statspapper har en beta på ungefär noll. Detta innebär att marknadsförändringar inte kommer att ha någon effekt på avkastningen för en statskassan och de 2,0 % som tjänats in från det ettåriga treasuriet i exemplet ovan är riskfritt.

Meta å andra sidan har en beta på cirka 1,29 så systematiska marknadsrörelser som är positiva kommer att leda till en högre avkastning för Meta än S&P 500 Index totalt och vice versa.

Jensens Alpha

I aktiv förvaltning kan fondförvaltarens alfa användas som ett mått för att utvärdera en förvaltares övergripande resultat. Vissa fonder ger sina förvaltare en prestationsavgift som erbjuder extra incitament för fondförvaltare att överträffa sina riktmärken. I investeringar finns det också ett mått som kallas Jensens Alpha. Jensen's Alpha strävar efter att ge transparens kring hur mycket av en förvaltares överavkastning som var relaterad till risker bortom en fonds jämförelseindex.

Jensens Alpha beräknas av:

$\begin &\text{Jensen's Alpha} = R_i - (R_f + \beta (R_m - R_f) )) \ &\textbf{där:} \ &R_i = \text{Realiserad avkastning på portföljen eller investeringen} \ &R_f = \text{Riskfri avkastning för tidsperioden} \ \ &\beta = \text{Beta av investeringsportföljen} \ &\text{med avseende på valt marknadsindex} \ &R_m = \text{Realiserad avkastning för lämpligt marknadsindex} \ \end$

En Jensens alfa på noll betyder att den alfa som uppnås exakt kompenseras av investeraren för den extra risk som tagits i portföljen. En positiv Jensen's Alpha innebär att fondförvaltaren överkompenserade sina investerare för risken och en negativ Jensen's Alpha skulle vara motsatsen.

Sharpe Ratio

Inom fondförvaltning är Sharpe Ratio ett annat mått som hjälper en investerare att förstå sin överavkastning i termer av risk.

Sharpe-förhållandet beräknas av:

$\begin &\text = \frac{ R_p - R_f }{ \text } \ &\textbf{där:} \ &R_p = \text \ \ &R_f = \text \ \end$

Ju högre Sharpe Ratio för en investering desto mer kompenseras en investerare per riskenhet. Investerare kan jämföra Sharpe-kvoter för investeringar med lika avkastning för att förstå var överavkastning uppnås på ett mer försiktigt sätt. Till exempel har två fonder en ettårig avkastning på 15 % med en Sharpe Ratio på 2 vs. 1. Fonden med en Sharpe Ratio på 2 ger mer avkastning per riskenhet.

Särskilda överväganden

Kritiker av fonder och andra aktivt förvaltade portföljer hävdar att det är näst intill omöjligt att generera alfa på en konsekvent basis på lång sikt, som ett resultat av att investerare då teoretiskt sett har bättre förutsättningar att investera i aktieindex eller optimerade portföljer som ger dem en nivå förväntad avkastning och en nivå av överavkastning över den riskfria räntan.

Detta bidrar till att motivera att investera i en diversifierad portfölj som är riskoptimerad för att uppnå den mest effektiva nivån av överavkastning jämfört med den riskfria räntan baserad på risktolerans.

Det är här Efficient Frontier and Capital Market Line kan komma in. Efficient Frontier ritar en gräns för avkastning och risknivåer för en kombination av tillgångspoäng som genereras av kapitaltillgångsprismodellen. An Efficient Frontier tar hänsyn till datapunkter för varje tillgänglig investering som en investerare kan tänkas vilja överväga att investera i. När en effektiv gräns väl har ritats, dras kapitalmarknadslinjen för att vidröra den effektiva gränsen vid dess mest optimala punkt.

Med denna portföljoptimeringsmodell utvecklad av finansiella akademiker kan en investerare välja en punkt längs kapitalallokeringslinjen för att investera baserat på deras riskpreferens. En investerare med noll riskpreferens skulle investera 100 % i riskfria värdepapper.

Den högsta risknivån skulle investera 100 % i kombinationen av tillgångar som föreslås vid skärningspunkten. Att investera 100 % i marknadsportföljen skulle ge en bestämd nivå av förväntad avkastning med överavkastning som skillnaden från den riskfria räntan.

Som illustreras från kapitaltillgångsprismodellen, effektiv gräns och kapitalallokeringslinje, kan en investerare välja nivån på överavkastning de vill uppnå över den riskfria räntan baserat på mängden risk de vill ta på sig.

##Höjdpunkter

• Överavkastning är ett viktigt övervägande när man använder modern portföljteori som försöker investera med en optimerad portfölj.

• Överavkastning kommer att bero på en utsedd investeringsavkastningsjämförelse för analys.

• Den riskfria räntan och riktmärken med liknande risknivåer som den investering som analyseras används vanligtvis för att beräkna överavkastning.

– Alfa är en typ av överavkastningsmått som fokuserar på prestandaavkastning som överstiger ett nära jämförbart riktmärke.

• Överavkastning är avkastning som uppnås utöver avkastningen av en proxy.