Lågt/Ingen dokumentationslån
Vad Àr ett lÄgt/ingen dokumentationslÄn?
Ett lÄgt/ingen dokumentationslÄn tillÄter en potentiell lÄntagare att ansöka om ett bolÄn samtidigt som det ger lite eller ingen information om sin anstÀllning, inkomst eller tillgÄngar. Regleringen av dessa lÄn har utvecklats avsevÀrt sedan 2008, men de Àr fortfarande ett alternativ för vissa lÄntagare i otraditionella ekonomiska situationer.
SÄ fungerar ett lÄn med lÄg/ingen dokumentation
LÄntagare som söker efter dessa produkter tenderar att ha otraditionella inkomstströmmar som kan vara svÄrare att dokumentera i en traditionell bolÄneansökan. Exempel kan vara alternativa investeringar eller arrangemang för egenföretagande dÀr lÄntagaren minimerar inkomstredovisningen för skatteÀndamÄl. LÄngivare som övervÀger dessa lÄn tenderar att fokusera pÄ sökandens kreditvÀrdighet,. förmÄga att göra en handpenning som Àr större Àn normalt och otraditionell dokumentation som kontoutdrag. RÀntorna pÄ dessa lÄn tenderar att vara högre Àn traditionellt dokumenterade bolÄn.
Ursprunget till lÄnet med lÄg/ingen dokumentation
Ett lÄgt/ingen dokumentationslÄn kan lÄta som en ÄtergÄng till dagarna före 2008 med lögnlÄn och subprime - lÄn, men det Àr fortfarande ett alternativ för vissa segment av bolÄnebranschen. Termens ursprung ligger i uppbyggnaden till fastighetskraschen 2008. I början och mitten av 2000-talet lÀttade lÄngivare som kÀnde press att ge lÄn med förmÄnligare villkor upp dokumentationskraven till den grad att produkter med lÄg dokumentation blev alldaglig. NINJA-lÄn var en klass av dessa produkter. NINJA Àr en akronym för "ingen inkomst-, jobb- eller tillgÄngsverifiering." LÄngivare förlÀngde ofta dessa lÄn till lÄntagare enbart baserat pÄ deras kreditvÀrdighet, utan ytterligare dokumentation av individens förmÄga att göra betalningar.
NINJA och andra lĂ„gdokumentationslĂ„n â tillsammans med subprime-lĂ„nemetoder â ledde direkt till kraschen 2008. Bostadsmarknaden avtog i mitten av 2000-talet och lĂ„ntagarna kunde i allt högre grad inte hĂ€nga med i betalningarna. Regulatoriska svar pĂ„ denna hĂ€rdsmĂ€lta inkluderade en regel frĂ„n 2008 som antogs av Federal Reserve genom Truth in Lending Act (TILA) som krĂ€vde att lĂ„ngivare skulle verifiera en lĂ„ntagares förmĂ„ga att göra betalningar pĂ„ alla lĂ„n dĂ€r en högre rĂ€nta infördes pĂ„ grund av en svagare sökandeprofil . 2010 Ă„rs Dodd-Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act följde, och en modifiering av Dodd-Frank, kĂ€nd som regeln om förmĂ„gan att Ă„terbetala,. slutfördes av Consumer Financial Protection Bureau (CFPB) i januari 2013. Denna regel krĂ€vde att lĂ„ngivare skulle avgöra tillrĂ€ckligt alla lĂ„ntagares förmĂ„ga att göra erforderliga mĂ„natliga betalningar av bolĂ„n. LĂ„ngivare som inte gjorde det skulle bli föremĂ„l för pĂ„följder som faststĂ€llts av den amerikanska kongressen.
à terkomsten av lÄga/inga dokumentationslÄn
MÄnga av de mest riskfyllda lÄnekategorierna med lÄg/ingen dokumentation, sÄsom NINJA-lÄn, försvann efter kraschen 2008 och Dodd-Franks passage. Möjligheten att Äterbetala regeln gav dock ett visst utrymme för lÄn med lÄg dokumentation, inklusive en klass som kallas alternativa dokumentationslÄn.
En lag frÄn 2018 som upphÀvde delar av Dodd-Frank Act slÀppte pÄ standarderna för att potentiella lÄn ska betraktas som kvalificerade bolÄn. Möjligheten att Äterbetala regeln pÄverkades inte av denna lag, men lagen gjorde det lÀttare för lÄntagare att undvika klassificeringen med lÄg dokumentation. MÄnga mindre banker drev pÄ för denna justering och hÀvdade att Dodd-Frank-restriktionerna var onödigt betungande för dessa banker. De hÀvdade att nationella lÄngivare hade övergett mer riskfyllda lÄn som kunde visa sig vara fördelaktiga för lokalsamhÀllen, och att mindre banker kunde stödja ÄterhÀmtningen av fastighetsmarknaderna med mildare utlÄningsmetoder.
