Skattemässig obalans

Vad är finanspolitisk obalans?

Skattemässig obalans uppstår när en regerings framtida skuldförbindelser inte är i balans med dess framtida inkomstströmmar. Det finns två typer av obalanser som kan påverka en regerings utgifter och inkomster: vertikal finanspolitisk obalans och horisontell finanspolitisk obalans.

Obligationer och inkomstströmmar mäts till sina respektive nuvärden och diskonteras till riskfri ränta plus en viss spread. Om en regering drabbas av en varaktig finanspolitisk obalans kommer skattebördan sannolikt att öka i framtiden, vilket får hushållens nuvarande och framtida konsumtion att minska.

Förstå finanspolitisk obalans

Skattemässig obalans uppstår vanligtvis när en regerings utgifter (och resulterande skulder) överträffar dess långsiktiga förmåga att skaffa intäkter för att finansiera sina utgifter och skulder. Detta inträffar ofta när en regering tar på sig långsiktiga utgiftsåtaganden baserade på alltför optimistiska uppskattningar av kostnaden för åtagandena, eller skattebetalarnas förmåga eller vilja att finansiera dem.

Ett vanligt exempel är när regeringar åtar sig dyra förmånsbestämda pensioner för offentligt anställda utan att överväga möjligheten till framtida ekonomiska nedgångar som kan påverka skatteintäkter och värdet av pensionsfondinvesteringar. Detta scenario har utspelat sig i vissa amerikanska delstats- och kommunala myndigheter, vilket lett till budgetnedskärningar för grundläggande offentliga tjänster som polisverksamhet, krav på statliga eller federala räddningsaktioner för skattemässigt misskötta statliga enheter, eller i vissa fall kapitel 9 -konkursförfaranden.

En horisontell finanspolitisk obalans beskriver en situation där intäkterna inte matchar utgifterna för olika regioner i landet. Horisontella finanspolitiska obalanser används ofta för att motivera utjämningsöverföringar eller betalningar till en stat eller provins från den federala regeringen för att kompensera monetära obalanser mellan olika delar av landet.

En horisontell finanspolitisk obalans uppstår när subnationella regeringar inte har samma möjligheter när det gäller att skaffa medel från sina skattebaser för att tillhandahålla offentliga tjänster. Denna typ av skattemässig obalans skapar skillnader i skattemässiga nettovinster, som är en kombination av skattenivåer och offentliga tjänster. Dessa förmåner används också ofta som en del av motiveringen att kräva överföringsbetalningar och omfördelning av välstånd från vissa regioner till andra.

En vertikal finanspolitisk obalans beskriver en situation där intäkterna inte matchar utgifterna för olika förvaltningsnivåer. En vertikal finanspolitisk obalans är en strukturell fråga som kan lösas om inkomst- och utgiftsansvar kan omfördelas. Till exempel, om en stat kräver att dess städer och städer tillhandahåller utbildningstjänster men lämnar ansvaret för finansieringen upp till lokala fastighetsskatter eller andra skatter, kan detta skapa en vertikal obalans om inte staten också bidrar med finansiering för att hjälpa till att uppfylla den skatteplikt som den skapat för sina Orter och städer.

Verkliga exempel på finanspolitisk obalans

Den grekiska skuldkrisen hade sitt ursprung i tidigare regeringars finanspolitiska slarv. Efter att Grekland gick med i Europeiska gemenskapen 1981 var dess ekonomi och finanser i gott skick, men dess finansiella situation försämrades dramatiskt under de kommande 30 åren.

Under decennierna gick kontrollen över regeringen fram och tillbaka mellan vänsterpanhelleniska socialiströrelsen och New Democracy Party. I ett försök att hålla befolkningen glad, antog båda partierna en liberal välfärdspolitik som skapade en ineffektiv ekonomi. Som ett resultat av låg produktivitet, urholkande konkurrenskraft och skenande skatteflykt tillgrep regeringen en massiv skuldsättning för att hålla regeringen flytande.

Greklands inträde i euroområdet 2001 och dess införande av euron gjorde det mycket lättare för regeringen att låna. Grekiska obligationsräntor och räntor sjönk kraftigt när de konvergerade med starka EU- medlemmar som Tyskland. Som ett resultat av detta blomstrade den grekiska ekonomin, med en årlig bruttonationalprodukttillväxt som toppade på 5,65 % 2006 .

Men finanskrisen 2008 ledde till att investerare och fordringsägare fokuserade på USA:s och Europas massiva statsskulder . Med fallissemang en reell möjlighet började investerare kräva mycket högre avkastning på statsskulder utgivna av Grekland som kompensation för denna ökade risk. När Greklands ekonomi minskade i efterdyningarna av krisen, sköt dess skuldkvot i höjden.

##Höjdpunkter

• Vertikala och horisontella finanspolitiska obalanser är de två typer av obalanser som kan påverka en regerings utgifter och inkomster.

– En vertikal finanspolitisk obalans uppstår när intäkterna inte matchar utgifterna för olika statliga nivåer.

– En horisontell finanspolitisk obalans uppstår när intäkterna inte matchar utgifterna för olika regioner i landet.

– Skattemässig obalans uppstår när det finns en obalans mellan statens framtida skuldförbindelser och framtida inkomstströmmar.