Distribution Vattenfall

Vad är ett distributionsvattenfall?

Ett distributionsvattenfall ett sätt att fördela investeringsavkastning eller kapitalvinster mellan deltagare i en grupp eller poolad investering. Vanligtvis förknippat med private equity- fonder, definierar distributionsvattenfallet den hackordning i vilken utdelningar allokeras till limited och general partners.

Vanligtvis får generalpartnerna en oproportionerligt större andel av den totala vinsten i förhållande till deras initiala investering när allokeringsprocessen är klar. Detta görs för att uppmuntra fondens generalpartner att maximera lönsamheten för sina investerare.

Förstå distributionsvattenfall

Ett distributionsvattenfall beskriver metoden genom vilken kapital fördelas till en fonds olika investerare när underliggande investeringar säljs för vinst. I huvudsak fördelas de totala intjänade kapitalvinsterna enligt en kaskadstruktur som består av sekventiella nivåer, därav referensen till ett vattenfall. När en nivås allokeringskrav är helt uppfyllda, är de överskjutande medlen föremål för tilldelningskraven för nästa nivå, och så vidare.

Även om vattenfallsscheman kan anpassas, är i allmänhet de fyra nivåerna i ett distributionsvattenfall:

1. Return of capital (ROC) - 100 procent av utdelningarna går till investerarna tills de återställer alla sina initiala kapitaltillskott.

2. Önskad avkastning - 100 procent av ytterligare utdelningar går till investerare tills de får önskad avkastning på sin investering. Vanligtvis är den föredragna avkastningen för denna nivå cirka 7 procent till 9 procent.

3. Catch-up tranche - 100 procent av utdelningarna går till fondens sponsor tills den får en viss procentandel av vinsten.

4. Börsen ränta - en angiven procentandel av utdelningar som sponsorn erhåller. Den angivna procentandelen i den fjärde nivån måste matcha den angivna procentandelen i den tredje nivån.

Hindersatserna för schemat kan också vara stegvis, beroende på det totala beloppet av räntan för generalpartnerna. Vanligtvis gäller att ju mer ränta, desto högre är hinderräntan. Dessutom ingår ofta en funktion som kallas " clawback " i fondprospektet och är avsedd att skydda investerare från att betala fler incitamentsavgifter än vad som krävs. I händelse av en sådan händelse är chefen skyldig att betala tillbaka överskjutande avgifter.

Amerikanska vs europeiska vattenfallsstrukturer

Mekanik för investeringsvattenfall beskrivs i distributionsdelen av memorandumet för privata placeringar (PPM). Det finns två vanliga typer av vattenfallsstrukturer - amerikansk, som gynnar generalpartnern, och europeisk, som är mer investerarvänlig.

• Ett distributionsschema i amerikansk stil tillämpas på en deal-by-deal-basis, och inte på fondnivå. Det amerikanska schemat sprider den totala risken över alla affärer och är mer fördelaktigt för fondens allmänna partners . Denna struktur gör det möjligt för förvaltare att få betalt innan investerare får allt sitt investerade kapital och önskad avkastning, även om investeraren fortfarande har rätt till dessa.

• Ett distributionsschema i europeisk stil tillämpas på aggregerad fondnivå. Med detta schema kommer alla utdelningar att gå till investerare och förvaltaren kommer inte att delta i några vinster förrän investerarens kapital och föredragna avkastning har uppfyllts till fullo. En nackdel är att majoriteten av förvaltarens vinster kanske inte realiseras förrän flera år efter den initiala investeringen.

##Höjdpunkter

– Det finns två vanliga typer av vattenfallsstrukturer: amerikanska, vilket gynnar investeringsförvaltaren; och europeisk, som är mer investerarvänlig.

• Ett distributionsvattenfall anger i vilken ordning vinster från en poolad investering fördelas mellan investerare i poolen.

• Generellt finns det fyra nivåer i ett distributionsvattenfallschema: avkastning av kapital; föredragen avkastning; upphämtningstranchen; och bar ränta.