Maximal belåningsgrad
Vad är en maximal belåningsgrad?
En maximal belåningsgrad är det största tillåtna förhållandet mellan ett låns storlek och fastighetens dollarvärde. Ju högre belåningsgrad, desto större del av köpeskillingen för en bostad finansieras. Eftersom bostaden är säkerhet för lånet är belåningsgraden ett riskmått som används av långivare. Olika låneprogram anses ha olika riskfaktorer och har därför olika maximala belåningsgrader.
Förstå en maximal belåningsgrad
En maximal belåningsgrad kommer att vara olika för varje typ av verksamhet och varje typ av tillgång. När en långivare bestämmer en maximal belåningsgrad vill en långivare säkerställa att den kan ta igen eventuella förluster om låntagaren fallerar och den måste sälja tillgången för att täcka den obetalda delen av lånet. Ju lägre den maximala belåningsgraden är, desto mindre risk tar långivaren eftersom de lägger upp mindre pengar. Maximala belåningsgrader används ofta i bostadslån och billån.
Vissa bostadslåneprogram tillåter en hög maximal belåningsgrad och är utformade specifikt för låg- till medelinkomsttagare och förstagångsbostadsköpare. Många av dessa program sponsras av statliga och lokala myndigheter, Federal Housing Administration (FHA) och Veterans Administration. Det är klokt för en låntagare att undersöka dessa alternativ innan de väljer någon långivares höglåneprogram.
Kombinationen av ett bolån tillsammans med en handpenning används för att köpa bostad för de flesta bostadsköpare. Egendomen fungerar som säkerhet för lånet och om köparen inte längre kan betala lånet tar långivaren fastigheten i besittning. Långivaren kan sedan sälja fastigheten och använda intäkterna för att återbetala sig själva i summan av de lånade pengarna. I lånegodkännandeprocessen sätter långivaren ett högsta tillåtna belopp på lånet kontra fastighetsvärdet eftersom om lånet är en för stor del av fastighetsvärdet kanske banken inte kan få tillbaka hela värdet i händelse av en låntagarens standard.
Bestämma en bra maximal belåningsgrad
Att beräkna en belåningsgrad är enkel. Du delar lånebeloppet med inköpspriset för tillgången. Att fastställa den maximala belåningsgraden är en övning som långivare beslutar om baserat på ett antal faktorer, såsom låntagarens kreditprofil och förmågan att sälja tillgången för att få tillbaka lånebeloppet i händelse av ett fallissemang.
Varje tillgång kommer att ha en annan maximal belåningsgrad. För bostäder i USA är det standard för en bostadsköpare att göra en handpenning på 20 %, vilket innebär att de måste låna 80 %. Till exempel, om ett hem kostar 200 000 USD och bostadsköparen kan göra en handpenning på 20 %, sätter de in 40 000 USD av sina egna pengar, och resten, 160 000 USD, lånas genom en långivare i form av ett bolån. I det här fallet är belåningsgraden 0,80 (160 000 / 200 000), eller 80 %. Detta brukar anses vara den maximala belåningsgraden för ett bolån. Ju mindre banken behöver låna ut betyder att om låntagaren fallerar är det större sannolikhet att den kommer att kunna sälja tillgången till ett pris som täcker lånet.
Om du ber om ett högre lånebelopp för ett bolån kan du behöva skaffa en privat bolåneförsäkring (PMI) för att skydda långivaren, vilket är en extra kostnad. Eller så kanske du har en högre ränta på ditt lån, vilket också ökar kostnaden. Om en inteckning erhålls genom Federal Housing Administration (FHA), är den maximala belåningsgraden vanligtvis 97%.
Höjdpunkter
– För ett bostadslån är den maximala belåningsgraden vanligtvis 80 %.
- Högre belåningsgrad kan kräva att en låntagare köper en försäkring för att skydda långivaren eller resultera i högre räntor.
– Belåningsgraden är ett riskmått som används av långivare när de bestämmer hur stort ett lån som ska godkännas.
– En maximal belåningsgrad är det största tillåtna förhållandet en bank tillåter när man jämför storleken på ett lån med köpeskillingen för en fastighet.
– Ju högre belåningsgraden är desto högre finansieras andelen av en fastighets köpeskilling.
