Västra kontot

Vad är ett västerländskt konto?

Ett västerländskt konto är en typ av avtal mellan försäkringsgivare (AAU) där varje försäkringsgivare går med på att dela ansvaret för endast en specifik del av den totala nya emissionen. De är motsatsen till ett " östligt konto ", där varje försäkringsgivare delar ansvaret för hela emissionen.

Västerländska konton är populära bland vissa försäkringsgivare eftersom de minskar sitt faktiska ansvar om den nya emissionen skulle visa sig svårare än väntat. Å andra sidan begränsar västerländska konton också den potentiella uppsidan som försäkringsgivare åtnjuter i händelse av att den nya emissionen är ovanligt framgångsrik.

Hur västerländska konton fungerar

Det västerländska kontot är ett av sätten som försäkringsgivare försöker hantera risken som är förknippad med att tillhandahålla nya värdepapper till allmänheten, till exempel i fallet med en börsintroduktion (IPO). Dessa transaktioner är till sin natur riskabla för de inblandade försäkringsgivarna, eftersom de är skyldiga att betala en viss summa pengar till emittenten av värdepapperet oavsett priset till vilket dessa värdepapper sedan kan säljas till allmänheten. Garanterarens vinst baseras på skillnaden mellan priset som betalas till emittenten och priset som slutligen erhålls genom att sälja de nya värdepapperen till allmänheten.

För att minska denna risk genomför försäkringsgivare i allmänhet nya emissioner i samarbete med varandra och bildar så kallade försäkringskonsortium. När man sammanför flera försäkringsföretag på detta sätt är det naturligtvis nödvändigt att tydligt avgränsa rättigheterna och skyldigheterna för de inblandade parterna. Detta uppnås genom uttryckliga avtal som kallas AAUs, som anger vilken försäkringsgivare som är ansvarig för vilken del av den nya emissionen.

Det västerländska kontot, även känt som ett "delat konto", är helt enkelt ett vanligt exempel på en AAU-struktur. I den samtycker varje försäkringsgivare att endast ta ansvar för den del av emissionen som den tar med i sitt eget lager. Om någon av de värdepapper som innehas av andra försäkringsgivare misslyckas med att sälja (eller få nedslående priser), bärs den risken endast av den specifika försäkringsgivaren som har kvar det lagret.

Exempel på ett Western-konto

XYZ Corporation är ett framstående tillverkningsföretag som förbereder sin börsnotering. Dess ledningsgrupp är experter inom sin bransch, men är inte särskilt kunniga om finansmarknaderna. Av denna anledning anställer de en ledande försäkringsgivare som i sin tur bildar ett konsortium av företag som är kollektivt ansvariga för att genomföra XYZ:s börsintroduktion.

Enligt villkoren för denna transaktion betalas XYZ en summa av försäkringsgivarna som motsvarar $25 per aktie. För att dra nytta av transaktionen måste emissionsgarantikonsortiet försöka sälja sina aktier till andra investerare för mer än $25 per aktie.

När de bildade sitt konsortium antog XYZ:s försäkringsgivare en AAU efter modell av den västerländska kontostrukturen. Följaktligen tog var och en av de inblandade emissionsgarantierna endast ansvaret för en viss del av de nyemitterade aktierna. Av denna anledning kommer garantigivarnas slutliga vinst eller förlust att variera från ett företag till ett annat.

Höjdpunkter

– Däremot kräver den östra kontostrukturen att alla parter delar ansvaret för hela emissionen.

• Ett västerländskt konto är en typ av AAU där parterna i ett underwriting-konsortium är överens om att endast ansvara för sin egen tilldelning av den nya värdepappersemissionen.

• I båda fallen försöker garanterna att dra fördel av skillnaden mellan priset som betalats till emittenten och priset som erhålls från investerarna.