Kredithändelse

Vad är en kredithändelse?

En kredithändelse är en plötslig och påtaglig (negativ) förändring i en låntagares förmåga att uppfylla sina betalningsåtaganden, vilket utlöser en avveckling enligt ett kreditswapavtal (CDS). En CDS är en kreditderivatinvesteringsprodukt med ett kontrakt mellan två parter. I en kreditswap gör köparen periodiska betalningar till en säljare för skydd mot kredithändelser som fallissemang. I det här fallet är standard den händelse som skulle utlösa avveckling av CDS-kontraktet.

Du kanske tänker på en CDS som en försäkring som syftar till att skydda köparen genom att överföra risken för en kredithändelse till en tredje part. Credit default swappar är inte reglerade och säljs genom mäklararrangemang.

Sedan 2008 års kreditkris har det talats mycket om att förnya och reglera CDS-marknaden. Detta kan äntligen ske med ISDA:s 2019 föreslagna ändringar av dess 2014 kreditderivatdefinitioner, som tar upp frågor som rör "snävt skräddarsydda kredithändelser."

Typer av kredithändelser

De tre vanligaste kredithändelserna, enligt definitionen av International Swaps and Derivatives Association (ISDA),. är 1) ansökan om konkurs, 2) utebliven betalning och 3) omstrukturering av skulder. Mindre vanliga kredithändelser är förpliktelseförsummelse, förpliktelseacceleration och avvisning /moratorium .

1. Konkurs är en juridisk process och hänvisar till en individs eller organisations oförmåga att betala tillbaka sina utestående skulder. I allmänhet ansöker gäldenären (eller, mindre vanligt, borgenären) om konkurs. Ett företag som är i konkurs är också insolvent.

2. Betalningsförsummelse är en specifik händelse och hänvisar till en individs eller organisations oförmåga att betala sina skulder i tid. Kontinuerliga betalningsinställelser kan vara en föregångare till konkurs. Betalningsförsummelse och konkurs förväxlas ofta med varandra: En konkurs berättar för dina fordringsägare att du inte kommer att kunna betala dem i sin helhet; en betalningsanmärkning säger till dina borgenärer att du inte kommer att kunna betala när det förfaller.

3. Med skuldsanering avses en förändring av villkoren för skulden, som gör att skulden blir mindre gynnsam för skuldinnehavarna. Vanliga exempel på skuldsanering inkluderar en minskning av det kapitalbelopp som ska betalas, en sänkning av kupongräntan,. ett uppskjutande av betalningsförpliktelser, en längre löptid eller en förändring av prioritetsordningen för betalningar.

Förstå kredithändelser och kreditswappar

En kreditswap är en transaktion där en part, "skyddsköparen", betalar den andra parten, "skyddssäljaren", en serie betalningar under avtalets löptid. I huvudsak tecknar köparen en form av försäkring mot möjligheten att en gäldenär kommer att råka ut för en kredithändelse som skulle äventyra dennes förmåga att uppfylla sina betalningsförpliktelser.

Även om CDS ser ut att likna försäkring, är de inte en typ av försäkring. Snarare är de mer som alternativ eftersom de satsar på om en kredithändelse kommer att inträffa eller inte. Dessutom har CDS inte försäkringsgarantin och den försäkringstekniska analysen av en typisk försäkringsprodukt; snarare baseras de på den finansiella styrkan hos den enhet som ger ut den underliggande tillgången (lån eller obligation ).

Att köpa en CDS kan vara en säkring om köparen är exponerad för låntagarens underliggande skuld; men eftersom CDS-kontrakt handlas kan en tredje part satsa på det

1. chanserna för en kredithändelse skulle öka, i vilket fall värdet på CDS skulle stiga; eller

2. en kredithändelse faktiskt inträffar, vilket skulle leda till en lönsam kontantavräkning.

Om ingen kredithändelse uppstår under avtalets löptid skulle säljaren som får premiebetalningarna från köparen inte behöva reglera avtalet, utan skulle i stället gynnas av att få premierna.

Credit Default Swaps: Kort bakgrund

1980-talet

På 1980-talet lade behovet av mer likvida, flexibla och sofistikerade riskhanteringsprodukter för fordringsägare grunden för den eventuella uppkomsten av kreditswappar.

Mitten till slutet av 1990-talet

1994 skapade investeringsbanksföretaget JPMorgan Chase (NYSE: JPM) kreditswappen som ett sätt att överföra kreditexponering för kommersiella lån och för att frigöra lagstadgat kapital i affärsbanker. Genom att ingå ett CDS-kontrakt flyttade en affärsbank risken för fallissemang till en tredje part; risken räknades inte mot bankernas lagstadgade kapitalkrav.

I slutet av 1990-talet började CDS säljas för företagsobligationer och kommunala obligationer.

Det tidiga 2000-talet

År 2000 var CDS-marknaden cirka 900 miljarder dollar och fungerade på ett tillförlitligt sätt – inklusive till exempel CDS-betalningar relaterade till några av Enron- och Worldcom- obligationerna. Det fanns ett begränsat antal parter i de tidiga CDS-transaktionerna, så dessa investerare var väl bekanta med varandra och förstod villkoren för CDS-produkten. Dessutom innehade köparen av skyddet i de flesta fall även den underliggande kredittillgången.

I mitten av 2000-talet förändrades CDS-marknaden på tre betydande sätt:

1. Många nya parter blev involverade i handel med CDS via en andrahandsmarknad för både säljare och köpare av skydd. På grund av det stora antalet aktörer på CDS-marknaden var det svårt nog att hålla reda på de faktiska ägarna av skydd, än mindre vem av dem som var ekonomiskt stark.

2. CDS började emitteras för strukturerade investeringsinstrument (SIV),. till exempel tillgångssäkrade värdepapper (ABS), inteckningsskyddade värdepapper (MBS) och skuldförbindelser med säkerhet (CDO). och dessa investeringar hade inte längre en känd enhet att följa för att fastställa styrkan hos en viss underliggande tillgång.

3. Spekulationerna blev frekventa på marknaden så att säljare och köpare av CDS inte längre var ägare till den underliggande tillgången, utan bara satsade på möjligheten av en kredithändelse för en specifik tillgång.

Kredithändelsernas roll under finanskrisen 2007–2008

Förmodligen, mellan 2000 och 2007 – när CDS-marknaden växte med 10 000 % – var kreditswappar den snabbast använda investeringsprodukten i historien.

I slutet av 2007 hade CDS-marknaden ett nominellt värde på 45 biljoner dollar, men marknaden för företagsobligationer, kommunobligationer och SIV uppgick till mindre än 25 biljoner dollar. Därför bestod minst 20 biljoner dollar av spekulativa vad om möjligheten att en kredithändelse skulle inträffa på en specifik tillgång som inte ägdes av någon av parterna i CDS-kontraktet. Faktum är att vissa CDS-kontrakt passerades genom 10 till 12 olika parter.

Med CDS-investeringar elimineras inte risken; snarare flyttas det till CDS-säljaren. Risken är alltså att CDS-säljaren skulle råka ut för en kredithändelse samtidigt som CDS-låntagaren. Detta var en av de främsta orsakerna till 2008 års kreditkris : CDS-försäljare som Lehman Brothers, Bear Stearns och AIG misslyckades alla med sina CDS-åtaganden.

Slutligen kan en kredithändelse som utlöser den första CDS-betalningen inte utlösa en nedströmsbetalning. Till exempel ingick det professionella tjänsteföretaget AON PLC (NYSE: AON) en CDS som säljare av skydd. AON sålde vidare sin andel till ett annat företag. Den underliggande obligationen fallerade och AON betalade de 10 miljoner dollar som skulle betalas till följd av fallissemanget.

AON försökte sedan återfå de 10 miljonerna från köparen i nedströmskedjan men lyckades inte i rättstvister. Så AON var fast med förlusten på 10 miljoner dollar trots att de hade sålt skyddet till en annan part. Det juridiska problemet var att nedströmskontraktet för att sälja skyddet vidare inte exakt matchade villkoren i det ursprungliga CDS-avtalet.

Höjdpunkter

• En kredithändelse är en negativ förändring av en låntagares förmåga att möta sina betalningar, vilket utlöser avveckling av en kreditswap.

• De tre vanligaste kredithändelserna är 1) konkursansökan, 2) utebliven betalning och 3) omstrukturering av skulden.